Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 69:1 Psaltaren 69:2 Psaltaren 69:3 Psaltaren 69:4 Psaltaren 69:5 Psaltaren 69:6 Psaltaren 69:7 Psaltaren 69:8 Psaltaren 69:9 Psaltaren 69:10 Psaltaren 69:11 Psaltaren 69:12 Psaltaren 69:13 Psaltaren 69:14 Psaltaren 69:15 Psaltaren 69:16 Psaltaren 69:17 Psaltaren 69:18 Psaltaren 69:19 Psaltaren 69:20 Psaltaren 69:21 Psaltaren 69:22 Psaltaren 69:23 Psaltaren 69:24 Psaltaren 69:25 Psaltaren 69:26 Psaltaren 69:27 Psaltaren 69:28 Psaltaren 69:29 Psaltaren 69:30 Psaltaren 69:31 Psaltaren 69:32 Psaltaren 69:33 Psaltaren 69:34 Psaltaren 69:35 Psaltaren 69:36
Psaltaren 69:34 (SV1917) — "Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna."
I salmen som helhjärtat ropar ut sin Jordens våndor och Guds trofasthet, är vers 34 en tröstande försäkran: Gud hör de utsatta och utan hopp när deras böner bärs upp inför honom. I sammanhanget står psalmen i en bön om befrielse och rättfärdigande inför fiendens förtryck; versen bekräftar att Gud inte förkastar dem som lever i fattigdom och förföljelse, utan lyssnar och verkar i deras sak.
Avsikt och centralt budskap
Det centrala budskapet är hoppet om Guds aktiva närvaro för dem som lider. "Lyssnar" antyder en öppenhet och villighet att höra deras böner och åkallen; "föraktar icke" försäkrar att Gud inte ser ned på de fångna eller glömmer deras lidande. Orten hemma hos dem som är förtryckta, särskilt de som upplever social eller religiös marginalisering, står under Guds vaksamma omsorg.
Tre teman att hålla fast vid
Vägsfaktorer i vår egen tro
Versen uppmanar till förväntan på Guds handlande när vi känner oss små och obetydliga. Den färgar vår bön med ödmjukhet och tro: om Gud hör de utstötta, vågar vi vila i hans beslut när han svarar—inte alltid enligt vår tidsmässiga önskan, men i hans rättvisa och nåd.
Korsreferenser och jämförda tankar
Liknande teman finner vi i andra psalmer som lyfter fram Guds närvaro bland de sörjande och förtryckta. Till exempel Psalm 34:17–18 betonar hur Herren lyssnar och är nära dem som har ett förkrossat hjärta. Psalm 10:17–18 beskriver hur Gud ser till den som väntar på rättvisa och skyddar dem från förtryck.
Kort sammanvägd tanke från äldre kommentarer:
Matthew Henry märker att detta verseskap talar till Guds trofasthet mot de ödmjuka och till hans rättfärdiga beskydd över dem som ropar till honom i nöd. Albert Barnes påpekar att uttrycket om att Gud inte föraktar sina fångna talar till Guds värdighet över varje lidande och hans uppriktiga omsorg om böner som kommer från renade hjärtan. Adam Clarke framhäver att denna bönesituation speglar ett bredare tema i salmerna: Gud är en befriare som hör, uppmuntrar och i sin tid ger lättnad till de som söker honom, även när omständigheterna ser hopplösa ut.
Praktisk reflektion
Om du upplever långvarig kamp eller känner dig fångad av omständigheter, kan denna vers påminna dig om att bönen inte går förlorad. Be, håll fast vid Guds godhet och tro på hans tid och sätt att arbeta—ofta genom oväntade vägar och människor.
Avslutande sammanfattning
Psalmens budskap i vers 34 är enkelt men djup: Gud lyssnar till de fattiga och föraktar inte sina fångna. Det är en uppmuntran till tro och bön, en garanti om att Gud ser deras lidande och att rättvisa och befrielse till slut kan ske genom hans trofasta hand.