Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 66:1 Psaltaren 66:2 Psaltaren 66:3 Psaltaren 66:4 Psaltaren 66:5 Psaltaren 66:6 Psaltaren 66:7 Psaltaren 66:8 Psaltaren 66:9 Psaltaren 66:10 Psaltaren 66:11 Psaltaren 66:12 Psaltaren 66:13 Psaltaren 66:14 Psaltaren 66:15 Psaltaren 66:16 Psaltaren 66:17 Psaltaren 66:18 Psaltaren 66:19 Psaltaren 66:20
Psalm 66:1 (SV1917) – Kontext och betydelse
Versen är en instruktion till sångmästaren: en psalm som uppmanar alla människor att höja sin glädje och tillbedjan till Gud. Denna inledning sätter tonen för en kollektiv lovsång, där världen uppmanas att ge Guds ära och erkänna hans handlande. Psalmens mål är inte endast personlig fromhet utan universell vittnesbörd om Guds storhet.
Central betydelse
Texten uttrycker en jubileisk och universell tillbedjan: “Höjen jubel till Gud, alla länder.” Det understryker att Guds underverk och hans närvaro är värd både nationell och global erkänsla. Psalmisten vill att rösten från hela skapelsen må högt prisa Gud för hans godhet, trofasthet och kraft.
Huvudteman
Relaterade passager
– Liknande uppmaningar till glädje och tillbedjan finns i Salmerna där hela skapelsen uppmanas att prisa Herren. Dessa passager betonar att trofasta Gudsfolk inte är isolerade i sin lovsång, utan en del av ett större vittnesbörd.
– Guds ära och hans underverk recenseras ofta i hundraprocentiga ordalag som budskap till nationer och folk. Genom historien har noga fastslagit att frälsningen och Guds makt är ett skäl till universell tillbedjan.
Praktisk reflektion
Hur kan jag i vardagen höja min röst i tillbedjan, inte bara i privata bönor utan också i gemenskap med andra? Psalmens ord uppmanar till öppen och inkluderande lovsång som speglar Guds stora gärningar i mitt liv och i världen omkring mig. Det kan vara genom tacksamhet, vittnesbörd eller gemensam sång i församlingen.
Korta kommentarer och inflikningar
Fråga att bära med sig: Hur ser min inställning till andra människor ut när jag tillber Gud? Är min glädje och mitt jubel äkta inför Gud och öppet inför världen?
Korsbefrågningar
– 1) Johannes 4: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." Denna tanke förstärker att sann lovprisning når bortom yttre former när hjärtat öppnas i förtröstan. 2) Psalm 98:4–6 uppmanar till att höja jubel med sång och jubel inför konungens härlighet. 3) Romarbrevet 15:11-12 visar hur främmande nationer också uppmanas att prisa Gud som vår hopp och vår frälsning.
Notering om citat från äldre kommentatorer (utvalda ordagranna återgivningar): Matthew Henry och Adam Clarke gör i sina verk betoningar av allmän tillbedjan och Guds överhöghet över alla nationer. Inga långa citat från dessa källor återges här; endast korta hänvisningar i det här avsnittet som används för att stärka de generella tankarna i texten.
Sammanfattning
Psalm 66:1 i SV1917 inleder en stor lovsång där hela världen uppmanas att ge Gud äran. Den betonar glädje, universell tillbedjan och Guds kraftfulla gärningar som ett skäl till jubel. Genom att lyfta vår röst i samklang med andra lär vi känna vår del i Guds större vittnesbörd över världen.