Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 109:1 Psaltaren 109:2 Psaltaren 109:3 Psaltaren 109:4 Psaltaren 109:5 Psaltaren 109:6 Psaltaren 109:7 Psaltaren 109:8 Psaltaren 109:9 Psaltaren 109:10 Psaltaren 109:11 Psaltaren 109:12 Psaltaren 109:13 Psaltaren 109:14 Psaltaren 109:15 Psaltaren 109:16 Psaltaren 109:17 Psaltaren 109:18 Psaltaren 109:19 Psaltaren 109:20 Psaltaren 109:21 Psaltaren 109:22 Psaltaren 109:23 Psaltaren 109:24 Psaltaren 109:25 Psaltaren 109:26 Psaltaren 109:27 Psaltaren 109:28 Psaltaren 109:29 Psaltaren 109:30 Psaltaren 109:31
_psalm 109:1_ (SV1917): För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Om immediata sammanhang: Detta är en kort inledning till en psalm som inleds med en stark bön om rättfärdighet och Guds trofasthet i mötet med anklagelse och orättvisa. Psaltaren är enligt de antika rubrikerna en sångmästares övning i gudsdyrkan, riktad till Gud som man inte får tiga inför. Svenska 1917-översättningen lyfter tydligt fram att lovsångens Gud inte får tigas; det är ett uttryck för ständig förtröstan och tillbedjan trots motgångar.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Inledningen leds av ett avsökande, nästan rytmiskt åkallande: Gud är en lovsångens och världens rättfärdighets bult. Genom att säga att Gud är “min lovsångs Gud” betonas en personlig tillit: Gud som källan till lovsång, inte ett abstrakt väsen. Samtidigt kräver texten att Gud inte tigas; tro blir analog till ett rop som måste få höras inför rättfärdighetens Gud. Detta speglar en barndomsbild av Gud som inte låter sig tigas under press, utan som hör bönens och lidandets röst.
Viktiga ord och bilder
Relaterade betraktelser från liknande kommentarer
Matthew Henry betonar att denna öppning sätter tonen för en psalm som rör general rättvisa och Guds trofasthet. Albert Barnes framhäver hur en bön/böns bönesrök i svår tid blir ett vittnesbörd om Gud som hör. Adam Clarke understryker att sinnelaget i lovsångens åkallan inte hindras av yttre hot, utan förblir fast i förtröstan. Andra klassiska anknytningskommentarer betonar att tystnad inför Gud inte är ett tecken på svaghet, utan en disciplin som ropar ut vår tro i ansiktet av orättvisa.
Korta korsreferenser och förklaringar
- Psaltaren 5:1–3: Gud som lyssnar när vi beder; inleder med övernaturlig uppmärksamhet på bönen. Förklarar att Gud ibland ropar i nattens timmar. Kort sammanhang: vår telefoniska kommunikation med Gud när vardagslarmet ännu sover.
- Psaltaren 28:1: Tillbedjan och åkallan i en tid av nödläge; din bön når himmelen när du vänder blicken till Gud.
- Jakobsbrevet 5:16b: Tro verkligen ropar till Gud; den rättfärdige ropar och får sin ökning genom bönens uthållighet.
Nutida tillämpning
Vid känsla av anklagelser eller orättvisor kan vi följa denna vers som en uppmaning att inte dämpa vår lovsång och bön inför Gud. Vi lär oss att när vi står inför motstånd och tystnad, kan vår tro, vår rop och vår musik av tillit bli ett starkt vittnesbörd. Det är inte brist på känslor som föranleder vår bön; det är vår tro på att Gud hör och ingriper. I vardagen betyder det att bevara ett uppriktigt hjärta, tacka i alla omständigheter och vända oss mot Gud som vår sång och vår styrka.