Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 147:1 Psaltaren 147:2 Psaltaren 147:3 Psaltaren 147:4 Psaltaren 147:5 Psaltaren 147:6 Psaltaren 147:7 Psaltaren 147:8 Psaltaren 147:9 Psaltaren 147:10 Psaltaren 147:11 Psaltaren 147:12 Psaltaren 147:13 Psaltaren 147:14 Psaltaren 147:15 Psaltaren 147:16 Psaltaren 147:17 Psaltaren 147:18 Psaltaren 147:19 Psaltaren 147:20
Psaltaren 147:1 i SV1917 – Kontext och betydelse
I Psalm 147 finner vi en sång av uppbyggelse och tacksamhet som följer efter det att Gud upprättat muren av Jerusalem och lugnat dem som varit i oro. Vers 1 inleder med ett tydligt uppmanande av lovsång: "Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss." Budskapet är att lovsången inte är tom ritual utan en rättad livsinställning inför Guds storhet, omsorg och trofasthet. Psalmen framhäver att lovsången är lämplig och passande för Guds folk som upplever hans godhet i vardagen och i gemenskapen.
Central betydelse
Versen uttrycker två grundläggande sanningar: först att det är gott att lovsjunga Gud, och därefter att det är ljuvligt och passande för människans liv att göra det. Den första delen betonar tacksamhet och gemenskapens färg när man samlas för tillbedjan. Den andra delen bekräftar att lovsången är en lämplig respons till Guds godhet och skapar en gemenskapens glädje hos Guds folk.
Tre centrala teman
Relaterade passager
- Liknande uppmaningar till glädje inför Gud finns i många psaltar‑psalmer som uppmuntrar till att prisa Herren med ny sång.
- Betydelsen av att vår lovsång är en tecken på förtröstan i Gud återfinns i psaltarens bredare tema som beskriver hur Gud upprättar och vårdar sitt folk.
- Gemenskap i tillbedjan bland Guds folk återspeglas i andra psaltar där samling och lovsång fungerar som en tröst och stärkande kraft.
Historiska insikter och citatande källor
Denna vers har tolkats av äldre bibelkommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke som betonar lovsångens natur som svar på Guds godhet och som en gemenskapens handling i gudstjänsten. Deras omtyckta formuleringar framhäver ofta att lovsången är både en personlig helande handling och ett offentligt vittnesbörd om Guds trofasthet. Notera: följande korta citat används som referens för att stödja tolkningen utan att återge fullständiga utdrag:
Praktisk reflektion
Tänk dig att varje dag börja med ett andligt "halleluja" — inte bara som en rytm i gudstjänsten utan som ett sinne för Guds godhet i vardagen: i små och stora välsignelser, i vänskap och i motgångar. Att lovsjunga Gud blir då ett sätt att ställa livet i rätt relation till honom och att sprida en uppmuntrande atmosfär i gemenskapen.
Sammanfattning
Psalm 147:1 uppmuntrar troende att se lovsång som något gott och lämpligt inför Gud. Det är inte bara en religiös plikt utan en glädjefylld respons på Guds godhet och trofasthet, som förenar och stärkande i gemenskapen. Genom lovsången blir Gud igen centrum för våra liv och vår gemenskap reflekterar hans nåd.