Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 22:1 Psaltaren 22:2 Psaltaren 22:3 Psaltaren 22:4 Psaltaren 22:5 Psaltaren 22:6 Psaltaren 22:7 Psaltaren 22:8 Psaltaren 22:9 Psaltaren 22:10 Psaltaren 22:11 Psaltaren 22:12 Psaltaren 22:13 Psaltaren 22:14 Psaltaren 22:15 Psaltaren 22:16 Psaltaren 22:17 Psaltaren 22:18 Psaltaren 22:19 Psaltaren 22:20 Psaltaren 22:21 Psaltaren 22:22 Psaltaren 22:23 Psaltaren 22:24 Psaltaren 22:25 Psaltaren 22:26 Psaltaren 22:27 Psaltaren 22:28 Psaltaren 22:29 Psaltaren 22:30 Psaltaren 22:31
Psalm 22:1 - En direkt betydelse
För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”; en psalm av David.
Kontext och bakgrund
Psalm 22 öppnar med en klagan som utmanar frågan om Guds närvaro mitt i lidandet. Denna psalm tillkommer i en lyrisk tradition där en individ uttrycker djup åkallan till Gud samtidigt som starka känslor av övergivenhet och tro råder. I psalmens inledning, „Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?“, finner vi en stark känsla av avståndstagande; därefter följer uttryck för tro, hopp och tillbedjan i en utveckling som ofta ses som anpassad till en kunglig eller offentligt framförd sång. För vår svenska kyrkans översättning SV1917 följer texten därmed en fokusram: nöden och ropen vänd mot Gud, följt av återhämtning och bedömning av Guds trofasthet.
Kommentar och tolkning
Denna vers fungerar som inledning till en längre psalm som innehåller ett spänningsfält mellan lidande och tillit. Författaren David målar ett bildrikt tillstånd där hopplöshetens skugga ligger över honom, men åtföljs av en underliggande vetenskaplig tro på Guds närvaro och räddning. Denna struktur återkommer senare i psalmen när uttrycken av lidande blir förenade med uppmaningar till tillbedjan och vittnesbörd inför folket.
Viktig insikt är att psalmen inte enbart beskriver yttre prövningar utan också den inre resa — från rop till minne och tillbedjan. Översättningen i SV1917 behåller den starka rytm som länkar sångens musikaliska karaktär till dess ordspråk, och därmed blir det en text som lätt används i liturgiska sammanhang.
Kort tematisk översikt
Relaterade passager och förklaringar
Relaterade kopplingar till andra psalmer och deras teman hjälper att sätta kapitlets stämning i ett större ljus:
För varje referens antyds ett centralt tema: att lidande inte ersätter Guds närvaro, utan kan bli en plats där troens ansikte framträder tydligare. Jesus framstår som den tolk som uppfyller psalmens djupa rop i sitt kors; i det sammanhanget får psalmen en särskild kristen tolkning utan att förlora sin äldre judiska struktur.
Praktisk tillämpning
Ur psalmen lär vi oss att det är möjligt att ropa till Gud även när man känner sig övergiven. Rösten kan vara stark och ärlig, och samtidigt hålls troheten i Gud vaken. I livet kan prövningar födas ur tro att Gud hör bön – och i människans övergivna stunder kan man hitta modet att vända blicken mot Gud och upptäcka hans trofasthet.
Kort referens till kommentartradition
Enligt klassiska tolkningar från public-domain-kommentarerna erkänns i gedigna översikter hur psalmen bär en dubbelbottnad betydelse: en personlig klagan och en kollektiv förväntan på Guds ingripande. Exempelsvis påpekas i äldre kommentarer hur lidandet kan fungera som vägen till en djupare tillit och vittnesbörd.