Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 150:6 (SV1917)
Versen är en avslutande bön eller sång i psaltaren där hela skapelsen uppmanas att prisa Herren. Psalmisten befaller allt som är möjligt av varelse – livets andedräkt, livsandar och allt som existerar – att låta sin tacksägelse nå Gud i lov och pris. Kontexten är psaltarens slutsats: en rollkatalog över vad som bör prisa Gud i Herrens tempel och i allt liv. Det är en universell uppmaning som överskrider tid och plats och betonar att lovsång är en grundläggande respons på Guds storhet.
Kärnan i budskapet
Textens centrala tes är enkel och kraftfull: varje varelse som har liv bör prisa Gud. Det finns ingen undantagsregel; lovsången är integrerad i själva livets väsen. SV1917:s formulering, Allt vad anda har, pekar på att människan inte bara ska använda ord eller sånger när det passar, utan att den inre andan och hela livet ska centrerats kring Guds ära. Halleluja utropar slutet, en ordlös, men stark och glädjefull sammansmältning av lovsång och tro.
Huvudteman
Relaterade passager
1) Psalm 103:1–2 påminner om att vår ande bör vänta Consecration i Guds nåd och lovsjungande tacksamhet. Denna koppling förstärker tanken att lovsången inte är ytlig utan ett livslångt svar på Guds godhet.
2) Psalm 146–150 upprepar och förstärker temat om att sätta Gud i centrum genom ord, musik och tacksamhet i en hel serie. Detta ger en bred bild av prisa hos Gud i varje situation och i olika dimensioner av livet.
3) Kol 3:16 (Nya Testamentet) speglar principen att psalmen och visdomens ord bör bo hos de troende rikligt, så att lovsången fyller hela vardagen och relationerna med andra.
Praktisk tillämpning
Budskapet manar oss att integrera lovsångens anda i vardagens alla delar – arbete, familj, gemenskap och personlig bön. Det är inte bara röster i en kyrkosal som prisar Gud, utan varje andetag och varje handling kan vara en akt av tacksamhet när vi ser Guds rikedom i vår vardag.
Kort sammanfattning
Psalmens sista vers uppmanar hela skapelsen att prisa Herren – ett universellt, livsgenomgripande rop som lyfter upp Guds storhet och godhet. Det är en påminnelse om att lovsång inte är ett fritidsintresse utan ett sätt att leva i relation till Gud.
Korta citat från äldre kommentatorer
Mattheus Henry (förklaringens anda): “Let every thing that hath breath praise the LORD” — en uppmaning som går till hjärtat av tro och liv.
Albert Barnes: betonar att livets respirering och handlingar ska vara förenade med Guds ära och att lovsången är en naturlig följd av att känna honom.
Adam Clarke: understryker att psalmen omfattar hela skaran av skapade varelser som har liv och ande som ger Gud ära.
Cross-references: Ps 103:1–2 (tacksamhet) – Ps 146–150 (remna och fullständig lovsång) – Kol 3:16 (syster med viss förståelse av andens ord i livet).