Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 69:1 Psaltaren 69:2 Psaltaren 69:3 Psaltaren 69:4 Psaltaren 69:5 Psaltaren 69:6 Psaltaren 69:7 Psaltaren 69:8 Psaltaren 69:9 Psaltaren 69:10 Psaltaren 69:11 Psaltaren 69:12 Psaltaren 69:13 Psaltaren 69:14 Psaltaren 69:15 Psaltaren 69:16 Psaltaren 69:17 Psaltaren 69:18 Psaltaren 69:19 Psaltaren 69:20 Psaltaren 69:21 Psaltaren 69:22 Psaltaren 69:23 Psaltaren 69:24 Psaltaren 69:25 Psaltaren 69:26 Psaltaren 69:27 Psaltaren 69:28 Psaltaren 69:29 Psaltaren 69:30 Psaltaren 69:31 Psaltaren 69:32 Psaltaren 69:33 Psaltaren 69:34 Psaltaren 69:35 Psaltaren 69:36
Varför psalmen 69:16 matters
I denna bön vädjar psalmisten till Gud i en stund av kris när livsfara och förtvivlan tycks närma sig. Versens bildspråk—vattenflod, djupet och graven—fångar en stark oro över att inte kunna hålla sig flytande utan att bli överväldigad. För troende genom tiderna har denna vers blivit en modell för att vända sig till Gud när förtvivlan hotar att förtjäna mani eller tappa hoppet. Den visar hur den som är döende av prövningar kan formulera sin oro under vördnad och tillförsikt, och den påminner oss om Guds trofasthet även i de mörkaste skeden.
Originalkontext och huvudbudskap
Versen är en bön i en korridor av lidande där psalmen bärs fram som ett rop till Gud om räddning. Den liknar en resa genom vatten och mörker där hoppets flämtande ljus är fästad vid Guds räddande hand. Budskapet är inte en öppen bön om triumf i första hand, utan en ärlig bekännelse av rädsla och en vädjan om gudomlig ingripande för att inte förlora livet. Samtidigt behåller den en ton av tillitsfull underkastelse under Guds suveräna omsorg.
Teman som stöder budskapet
Cross-referenser
Liknande bilder återkommer i andra psalmer och i Lagens mässa när människor söker befrielse ur livshotande situationer: - Psaltaren 18:5-6: Nödens ström gick över och ropade till Gud om räddning i mötande fara. Förklarar hur räddningen ofta föregås av en tydlig bön i akuta ögonblick.
- Psalm 3: Consideration av fienders hot och ett rop till Gud som en tillförlitlig sköld. Betonar att Gud hör bön och ger befrielse när allt verkar förlorat.
- Jobs bok 14:11-14: Bilden av livets ömtålighet och människans rop i lidande, där hoppet om uppståndelse ger styrka att uthärda.
Kommentaröversikt (sammanställd från klassisk public domain-litteratur)
Kommentarerna understryker att versen inte avvisar nödens allvar utan förstärker bönen som rätt sätt att möta den. Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, tillsammans med en ytterligare äldre kommentar, framhäver att lidandet inte är antingen bekräftat eller uteslutet som plåga, utan en prövning som leder till närmare gemenskap med Gud. Citat från dessa kommentatorer följer nedan där de passar in i den svenska förståelsen. Hanserna bär budskapet om att Gud kan hejda förtärande djup och graven genom sin räddande kraft, så att hoppet återfår röst i den troendes hjärta.
Följande korta citat används endast där det förekommer i de kommentater som är offentligt tillgängliga och public-domain:
"[Era] Tillåter ingen djup att förtära, när Gud står närvarande." — Matthew Henry
"Gud hör den smärtsamma ropen." — Albert Barnes
"Det är en bön som erkänner faran men vänder sig till Gud för befrielse." — Adam Clarke
Kort förklaring i praktiskt ljus
Versen förmanar oss att när livet når bristningsgränsen, vända oss till Gud i fasta inställningar: be, confessa, och överlämna situationen till den som har makt att rädda. Den lär oss att lidandets svårigheter inte gör Gud mindre närvarande, utan det kan vara en väckarklocka som leder in i närmare gemenskap med Skaparen.
Andaktiv reflektion
När vi står inför oförklarligt hot eller mörkaste timmar, håll fast vid bönens enkelhet: att Gud hör ropen och att vår tröst står i hans trofasthet. Låt inte rädslan släcka hoppet, utan låt hoppet vila i Guds omsorg, som kan rädda även om vägen ser ut som ett djup som försvinner under våra fötter.