Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalms 14:1 (SV1917) – Den gudlösa människans förnekelse och dess följder
Huvudpoängen i psalmen är att människans ordlöshet om Gud sätter gränserna för hennes eller hans egentliga moraliska tillstånd. Dårarnas uttalande – att Gud inte finns – avslöjar ett inre mörker: fördärv och styggelse som dominerar deras gärningar och beslut.
Litterär kontext
Psalmerna öppnar ofta med en tydlig motsatsbild mellan den som söker Gud och den som föraktar Gud. I detta psalm står en enkel, stark påstående i tre delar: (1) den som erkänner Gud, (2) den som förnekar Gud i sitt hjärta, och (3) resultaten av ett sådant förhållningssätt – misstro, orättfärdighet och ondska. Den formella vädjan i versen belyser en kollektiv mänsklig realitet: även om världen ser normalt ut, är människors inre moralstamdjup problematiserat när Gud inte alls erkänns.
Teologisk betydelse
Frasen av David om dårarnas hjärtan som förkastar Guds existens pekar mot en grundläggande mänsklig realitet: utan Guds räddande nåd blir människan kapabel till vad som helst som skadar andra och sig själv. Denna text är inte först och främst argument om bevis eller tvivel, utan ett teologiskt konstaterande om människans natur när gudsregeringen inte erkänns. I helhet belyser psalmen att gudsfruktan är en social och moralisk ordning som hindrar samhällens förfall.
Kopplingar i skriften
- Romarbrevet 1:18–23 visar liksom psalmen hur avgudadyrkan och troslöshet leder till fördärv när Gud inte erkänns, och hur skapelsen vittnar om Gud. Koppling: det är inte bara teoretiskt tvivel utan praktisk följsamhet eller brist därav som definierar mennesker hjärta.
- Job 28 och Ordspråksboken berör människans jakt efter visdom och vad som händer när kunskap och rättfärdighet saknas i gudsrelationen. Koppling: sanning och moral integreras när Gud är i centrum.
- I Nya Testamentet betonas ofta att de som förkastar Gud har ett tomrum i livet som endast Gud kan fylla, vilket på nytt speglas i psalmens tema om ett inre fördärv som speglar yttre synd.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och tillämpning
Psaltaren 14:1 fastslår att frånvaro av Gud i människors hjärtan leder till moraliskt förfall. Men texten gör också tydligt att det är ett tillstånd som står i kontrast till den som söker Gud och gör gott i hans närhet. Inom den kristna traditionen ses detta som en uppmaning att be om detta ljus och rättfärdighet, att Gud inte bara är en teoretisk tro utan en närvaro som formar våra gärningar och samhällen.
Citat från äldre kommentatorer (utdrag)
Matthew Henry: ”Dårarna säger i sina hjärtan: Det finnes ingen Gud.” Henry betonar att avsaknaden av erkännande av Gud avslöjar hjärtats uppriktighet och ger utrymme för ondska.
Albert Barnes: Han noterar att psalmen tydligt beskriver moraliskt snabbhet hos människan när Gud inte räknas som verklig, och hur detta leder till förvrängd rättvisa och skevhet i samhället.
Adam Clarke: Clarke framhäver att frånvaron av gudsfruktan är roten till ett samhälles fördärv och att Guds närvaro är den inre regeringen som väsentligt upprätthåller etik och ordning.
Övergripande betoning: Denna psalm uppmanar till ärlig självreflektion över hur Gud erkänns eller förnekas; vår samhälleliga rättfärdighet vilar på denna grund.