Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 113:1 i SV1917 — Kontext och betydelse
I denna psalmssvit inleder 113:1 en stärkande gudstjänstsång som kallar Israels folk till lovsång till Herren. Versen riktar sig till tjänare och alla som lever under Herrens herravälde: halleluja och lova HERRENS namn. Ofta följer en tydlig ton av ödmjukhet i samband med Guds namn, där hans majestät och nåd möts i en form av gemensam gudstjänst. Versen understryker att lovsång inte är begränsad till präster eller ledare, utan till alla som står i tjänst inför Gud och som överlämnar sina liv till hans ära.
Central betydelse
Halleluja betyder uppmaning till lovprisning och tillbedjan. Här ligger fokus på att helgad tjänst och öppen hängivenhet inför Herren kännetecknar Guds folk. Namnet HERREN upplevs som den levande Förbundet som bär in i gemenskap, förbunden med trofasthet och nåd.
Två huvudteman
Relaterade passager (cross-referenser)
Praktisk reflektion
Even om du står i tjänst för Herren dagligen eller äger varierande andliga erfarenheter, uppmanas du att låta lovsången vara ett regelbundet uttryck för din tro. Gemenskapen i tillbedjan förstärks när varje människa erkänner att Guds namn förblir det centrala, och att din tjänst vilar i hans trofasthet.
Samlingsförklaring
Versen fungerar som en ambassadör för ett liv som tillhör Gud: lovsången är inte ett tillfälligt prydnadsskydd utan en beständig hållning. Genom att citera och resonera med tidigare kommentatorer får vi en helhet där Matteus Henry, Albert Barnes och Adam Clarke förstärker hur löftet om Guds närvaro ger mod och helighet i tjänsten. De poängterar att namnet HERREN är ett beteckning på Hans trofasthet och godhet, och att lovsången är ett naturligt svar på det.
Utdrag ur klassiska kommentarer (nödvändiga korta citat):
Matthew Henry betonar: ”Halleluja tillhör de trogna i tillbedjan och det är rätt att prisa honom som har befriat och bevarat oss.”
Albert Barnes påpekar: Lovsången här är kollektiv och i gemenskap, där tjänarna står som vittnen inför Herren.
Adam Clarke sammanfattar: Namnet HERREN bär på hans egenskaper — hans trofasthet och nåd som förtjänar vår största pris.”
Sammanfattning: Psaltaren 113:1 uppmanar till en livslång, gemensam lovsång till HERREN från alla som står i hans tjänst. Betydelsen ligger i att dess fokus inte är vår egen prestation utan Guds namn ande hans trohet, som leder till en djupare gemenskap i tillbedjan.