Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Psaltaren 145:1 ( SV1917 ) – En lovsång av David
En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.
Det omedelbara sammanhanget
Salomos psaltare är här förstärkt av ett särskilt förord: “En lovsång av David.” Denna inledning ger psalmen ett tacksamt, personligt karaktärsdrag. David som en kunglig och gudfruktig ledare står som förebild för förkunnarens och folkets gemensamma tillbedjan. Texten utgör en trosbekännelse i kommunikativ närhet till Gud som konung och räddare.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Psalmen presenterar Gud som den som förtjänar ständig tillbedjan och lovprisning. Att “upphöja” Gud innebär att erkänna hans överhöghet och regering över allt. Att kalla Gud “min Gud” ger en personlig relation; tron är inte endast doctrin, utan levd erfarenhet. Ordet “konung” betonar Guds suveräna herravälde och omsorg om sitt folk. Slutligen pekar “alltid och evinnerligen” på en trofast varaktighet som står över mänsklig tid och svaghet.
Ordförklaringar och bildspråk
Kopplingar till andra texter
– Liknande ton finner man i andra psalmer där tillbedjan står i centrum, exempelvis när Gud framställs som konung som fördjupar människors hopp.
– Trofastheten i “alltid och evinnerligen” sammanfaller med löften om Gud som trofast Gud genom släktled efter släktled.
– Den personliga relationen “min Gud” speglar en längre tradition där Gud inte är avlägsen, utan närvarande i livets vardag.
Praktisk tillämpning idag
I dag uppmanas troende att inrama sina liv med Guds upphöjelse som centralt: i bön, sång och dagligt förtröstansförtroende. Att säga “jag vill upphöja dig” påminner om att vår tillbedjan inte är del av en ritual, utan en livsåskådning som formar hur vi lever, arbetar och relaterar till andra.
Kort sammanfattning
David ger oss en grundhållning: erkänna Gud som konung, medan vår relation med honom hålls levande genom tacksam lovsång som varar i tid och evighet. Det är en modell för både privat tro och offentlig tillbedjan.
Korsreferenser
Psaltaren 22:28 – Gud härskar överallt och regerar i alltings ordning; Jesaja 42:8 – “Jag är Herren, detta är mitt namn”; 1 Krön 16:34 – prisat och tackat Gudens namn. Dessa hänvisningar förstärker bilden av Guds suveräna värdighet, hans namn och hans trofasthet.
Notering om tidigare kommentatorer: I traditionell hedning och teologi bemöter Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ofta liknande teman när en psalm betonar Guds härlighet och trofasthet. Deras ord betonar Guds konungsskap, hans eviga natur och hur en troende svarar i lovprisning. När deras exakta ord används, nämns de här kortfattat för att ge en historisk kontext, utan att upprepa längre citat.