Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 117:1 (SV1917) – Kontext och betydelse
Versen står som det kortaste kapitlet i Psalterna, endast två verser, och utgör en förtätad lovsångsbekännelse. Den uppmanar alla nationer och alla folk att prisa Gud, samtidigt som den pekar på Guds universella nåd och trofasthet. I sammanhanget tjänar psalmen som en samlande slutklang för hela Psaltaren: Gud är värd att tillbedjas av varje människa, oavsett språk eller kulturell bakgrund.
Central betydelse
Versen uttrycker en universell kallelse till lovsång. Den betonar att Guds hängivenhet och nåd inte är begränsad till Israels folk, utan sträcker sig till alla hedningar och alla folk. Det är en ordagrann uppmaning till tillbedjan och pris, som bygger på Guds trofasthet och storhet.
Nyckelteman
Relaterade passager
• Fil 2:9–11 hänvisar till att varje knä bör böja sig inför Herren (nåd och ära inför Kristus), vilket förstärker tanken om universell erkännande. En passande ansats är att se lovsång som ett uttryck för erkännande av Gudens herravälde över hela skapelsen.
• Rom 15:11 säger att alla folk ska prisa Gud, vilket speglar samma tematik i Psaltaren om universell lovsång och enhet i tro.
• Salomos höga sånger och apokalyptiska bilder visar inte direkt den universella tillbedjanens omfattning, men de betonar också Guds önskan att alla människor ödmjukar sig inför Hans rike.
Praktisk tillämpning
Att ta till sig denna vers kan leda till ett bredare böneliv: inte bara i personliga eller teoretiska sammanhang utan i praktisk handling mot olika folk och kulturer. Det uppmanar till öppenhet inför andra trostillfällen, ödmjukhet inför Guds storhet och tacksamhet över Guds nåd som överskrider mänskliga gränser.
Kort sammanfattning
Psaltaren 117:1 uppmanar hela världen att prisa Herren. Det är en kort, men kraftfull påminnelse om att Guds nåd sträcker sig till alla folk och att lovsång är en gemensam respons på Hans trofasthet.
Cross-referenser och kopplingar
• Jesu och apostlarnas förståelse av universell tillbedjan speglas i Nya testamentets betoning av att alla folk bör höra Guds ord. Alla människor har tillgång till Guds frälsning genom tron.
• Guds ära som genomströmmande titel i hela Bibeln pekar på att tillbedjan inte är begränsad till en nation utan ska prägla hela skapelsen.
Kommentarutdrag (utvalda, utan fulla citat)
Följande sammanfattningar av äldre kommentartraditioner används som stöd för förståelse utan att återge fullständiga citat:
Noter
Kommentarerna speglar en sammanvävning av klassiska författare och följer SV1917:s översättning som betonar universell tillbedjan. Inga fullständiga citat ur de nämnda kommentatorerna återges här, endast refererade insikter.