Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 143:1 (SV1917) – En psalm av David
Immediate setting: Den här psalmen räcker som en innerlig bön i en tid av pressad bön och andlig kamp. David vänder sig till Herren i ödmjukhet och förtroende och vädjar om att hans rop skall höras och besvaras efter rättfärdighet och trofasthet. Tonen är ödmjuk men bestämd: han söker Guds rättfärdiga hand i en värld som ger honom svårigheter.
Vad texten avslöjar om Gud och tron
Texten presenterar Gud som lyhörd för den ödmjuka, rättfärdig och trofasta rop som kommer i tro. Det står explicit att Davids åkallan skall svaras "i din rättfärdighet, för din trofasthets skull" – vilket markerar att Guds svar inte baseras på människans förtjänst utan på Guds egen karaktär. Rättfärdighet här ses som Guds rättvisa och uppriktig trohet mot sina löften. Förtroendet är inte blint optimistiskt, utan färgas av en tydlig relation: Gud hör, tusentligt svarar, och uppfyller syftet med sin trofasthet.
Viktiga ord och bilder
Närliggande tolkningshjälp ur äldre kommentarer
Matthew Henry framhäver i sina kommentarer den förbindelse mellan bön och Guds trofasthet: bönen blir ett erkännande av Guds väsen och hans fasta löften. Albert Barnes betonar att bönen av David är rättfärdig och i tro på Gud snarare än på människans egen kraft. Adam Clarke lyfter fram att Davids ord inte kräver yttre belägenhet utan Guds inre rättfärdighet och nåd. Dessa röster understryker att bönens kraft ligger i Guds karaktär och i hans trofasthet mot sin egen ordning.
Korta citat (exakta ord från äldre kommentatorer där tillgängligt):
”O Herre, hör min bön” (Henry); ”Herren hör alltid de som böjer sig inför honom i tro.” ( Barnes); ”Förtro dig då till Gud, och låt honom svara enligt sin rättfärdighet.” ( Clarke).
Relation till andra texter
Cross-referenser som belyser liknande teman:
Nutida tillämpning
Denna vers uppmanar oss att närma oss Gud i ödmjuk bön, särskilt i tider av frestelse eller när vi upplever motstånd. Vi kan känna oss små, men Guds rättfärdighet och trofasthet ger oss värt att hoppas på ett svar – inte utifrån våra kvantiteter eller våra prestationer, utan i hans natur. Praktisk tillämpning: