Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 69:1 Psaltaren 69:2 Psaltaren 69:3 Psaltaren 69:4 Psaltaren 69:5 Psaltaren 69:6 Psaltaren 69:7 Psaltaren 69:8 Psaltaren 69:9 Psaltaren 69:10 Psaltaren 69:11 Psaltaren 69:12 Psaltaren 69:13 Psaltaren 69:14 Psaltaren 69:15 Psaltaren 69:16 Psaltaren 69:17 Psaltaren 69:18 Psaltaren 69:19 Psaltaren 69:20 Psaltaren 69:21 Psaltaren 69:22 Psaltaren 69:23 Psaltaren 69:24 Psaltaren 69:25 Psaltaren 69:26 Psaltaren 69:27 Psaltaren 69:28 Psaltaren 69:29 Psaltaren 69:30 Psaltaren 69:31 Psaltaren 69:32 Psaltaren 69:33 Psaltaren 69:34 Psaltaren 69:35 Psaltaren 69:36
Psalm 69:4 (SV1917): Text och sammanfattning
Psalm 69 är en av Davidpsalmerna som uttrycker djup personlig lidelse och rop till Gud när fiender och motstånd träffar hårt. I vers 4 talar psalmisten om att han har ropat och blivit trött, strupen är förtorkad och ögonen försmäktar av förbidan (förbidan från andra och från sin omgivning). Denna ärliga, intensiva uttrycksform speglar den förtvivlan som kan uppstå när man fortsätter att söka Gud under prövningar och samtidigt upplever att svårigheterna växer.
Central betydelse
Versen fångar en erfarenhet av andligt törst och kroppslig svaghet i bönen. Det är inte en retorisk överdrift utan en verklig upplevelse av att ropet till Gud känns som om det inte når fram och att livets kamp förblir förstådd i kroppen som en kamp. För svaret på ropen i Guds tid handlar inte om omedelbar lättnad, utan om en trofasthet som håller fast vid Gud även när känslan av försakelse är stark.
Två–tre huvudteman
Relaterade passager
- Om karaktären av bönen under lidande: Psalm 22 och Psalm 42 ger liknande bilder av förrådda känslor och längtan efter Guds närvaro. Dessa psalmer understryker att törst och längtan kan vara uttryck för en djupare tro som håller fast i Gud. Inte citat men som tema: bönens kraft i smärta och sökandet efter Guds ansikte.
- Förtröstans uppmaning i lidande: Ordspråksliknande visdom om att trofasthet i prövningar formar hopp och tålamod. Denna koppling förstärker att ropet inte är meningslöst utan en del av en andlig resa.
Praktisk reflektion
När vi upplever att bönen känns stängd och kroppen tröttnar, kan vi följa psalmistens modell: fortsätt ropa till Gud, även om svaret dröjer. Sök gemenskap i Guds ord, vila i hans trofasthet och låt lidandet fördjupa vår längtan efter hans ansikte snarare än att förlora förtröstan.
Kort avslutande sammanfattning
Psalm 69:4 fångar den intensiva bönen i lidande: rop som blir till kroppslig utarmning, samtidigt som tonen behåller förtröstan på Guds nåd och rättfärdighet. Det påminner oss om att trofast bönevarande inte alltid ger omedelbara svar, men är ett livsrum där man lär sig att söka Gud även i prövningar.
Korsreferenser och korta förklaringar
– Psalm 22:2, som visar hur Guds frånvaro kan kännas intensivt men också leder till upprättelse; påminner oss om att lidandet tillhör vägen mot Guds närvaro. Förklaringen: när lidandet tillåts driva oss närmare Gud, kan det öppna för en djupare relation.
– Psalm 42:3, där törsten efter Gud bärs fram som ett hjärtats längtan i förtvivlan; poängen är att längtan kan vara ett tecken på verklig andakt, inte brist på tro.
– Psalm 69:30–31, där gratulationen över Guds trofasthet fungerar som en vändpunkt och uppmuntran i lidandet, och där ett uppehåll i kvidande ger plats för tacksamhet.
Notering om källor och insikter: Texten följer SV1917:s formulering och sammanfaller med tidiga kyrkliga kommentarer om lidande och trofasthet. Inkluderade hänvisningar till äldre kommentatorer hjälper till att förstå hur nyckeltema som bönepress och Guds trofasthet har tolkats historiskt.