Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 69:1 Psaltaren 69:2 Psaltaren 69:3 Psaltaren 69:4 Psaltaren 69:5 Psaltaren 69:6 Psaltaren 69:7 Psaltaren 69:8 Psaltaren 69:9 Psaltaren 69:10 Psaltaren 69:11 Psaltaren 69:12 Psaltaren 69:13 Psaltaren 69:14 Psaltaren 69:15 Psaltaren 69:16 Psaltaren 69:17 Psaltaren 69:18 Psaltaren 69:19 Psaltaren 69:20 Psaltaren 69:21 Psaltaren 69:22 Psaltaren 69:23 Psaltaren 69:24 Psaltaren 69:25 Psaltaren 69:26 Psaltaren 69:27 Psaltaren 69:28 Psaltaren 69:29 Psaltaren 69:30 Psaltaren 69:31 Psaltaren 69:32 Psaltaren 69:33 Psaltaren 69:34 Psaltaren 69:35 Psaltaren 69:36
Varför psalmen säger så här: Gjut ut över dem din ogunst
Psalmen 69 befattar sig med en stark känsla av förföljelse och utmaning. Versen Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem följer en bön om rättvisa och Gudomlig upprättelse mitt i lidandet. Denna typ av bön var vanlig i äldre bönelitteratur där hämndens och rättvisans Gud ensam får bära ansvaret för att upprätta ordningen när människor redan genom sina handlingar förtjänar Guds vrede. För den som läser psalmen i helhet är det inte en uppmaning till irrational våld, utan en ärlig uttrycksform för den starka längtan efter att Guds rättfärdiga dom ska lysa igenom mörkret.
Originalsammanhanget och huvudbudskapet
PS 69 tillkom i en kontext där psalmisten upplever förföljelse, förräderi och socialt motstånd. Han är upprörd över förtal och skymf som sprids mot honom och ber om Guds ingripande. Versen speglar ett djup av desperat tro: när mänskliga försök att försvara sig töms, vänder man sig till Gud som rättvis domare. Denna bön om ogunst mot fienderna är inte ett romantiskt hat utan en överlåtelse till Guds rättvisa, i övertygelsen att Gud ser och värderar varje orättvisa som sker mot den som följer honom.
Nyckeltema och innehållsstruktur
Textens starka ton får oss att överväga hur vi själva tacklar orättvisor: i vår bön till Gud får lidandets erfarenhet en plats och blir en möjlighet till fördjupad tro när Gud verkar till sin tids fullbordan.
Liknelser och iakttagelser från välkända kommentatorer
Edward Matthew Henry betonar hur psalmen speglar en tro som söker Gud i nöd och att rättvisa tillkommer bara till Gud. Albert Barnes framhåller att bönens kraft ligger i att peka på Guds rättvisa snarare än i vreden i sig. Adam Clarke påminner om att Guds vrede i skriven bön ofta betecknar ett aktivt ingripande mot det som stör hans helighet och vårt rättfärdighetssökande.
Liknande förståelse finner man i andra klassiska kommentarer som ser lidandets bön som ett sätt att överlämna rättvisa över till Gud och hålla fast vid hoppet om att Gud själv bär konsekvensen av det onda.
I linje med klassiska tankar kan vi citera korta uttryck som ofta används i äldre kommentarlitteratur, där de uppmanar trofasthet och gudsfruktan även när fienderna frodas. De som finns i denna tradition uppmuntrar till att bevara en hållning av stilla tillförsikt i väntan på Guds dom och upprättelse.
Korshänvisningar och deras roll
• Psaltaren 10:15–16 — Gud ser och kommer att upphöja dem som blir förtryckta när rättvisan står i centrum. Förbindelsen påminner oss om att Gud hör älskandets och rättfärdighetens rop trots yttre fiendersna attacker.
• Romarbrevet 12:19 — "hämnd vare mig Herren" som argumenterar för att vi inte själv ska ta rättvisan i egna händer, utan överlämna det till Gud som dömer rättvist. Denna koppling kompletterar bilden av att Guds vrede ofta tjänar som ett rättfärdighetsverk när vi väljer tro och mod att lita på honom.
• Hebreerbrevet 10:30 — "Vem som har sagt: Vörda mig, och igen Vörda mig?" understryker att Gud kommer att ställa allt till rätta på sin sätt och tid; människors handlingar ska bedömas av honom.
Avslutande/reflektion
Psalmens vers lär oss att riktningen för en bön i lidande inte är fientlighet utan en djup tillförsikt till Guds rättvisa och hans kända trofasthet. Vi får öva oss i att be om Guds ingripande, samtidigt som vi håller fast vid vår tro att Gud alltid ser varje orättvisa och kommer med sin tids dom och upprättelse. Det är en uppmaning till ödmjukhet och tillförsikt i en värld där ondska ibland verkar segra.