Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 69:1 Psaltaren 69:2 Psaltaren 69:3 Psaltaren 69:4 Psaltaren 69:5 Psaltaren 69:6 Psaltaren 69:7 Psaltaren 69:8 Psaltaren 69:9 Psaltaren 69:10 Psaltaren 69:11 Psaltaren 69:12 Psaltaren 69:13 Psaltaren 69:14 Psaltaren 69:15 Psaltaren 69:16 Psaltaren 69:17 Psaltaren 69:18 Psaltaren 69:19 Psaltaren 69:20 Psaltaren 69:21 Psaltaren 69:22 Psaltaren 69:23 Psaltaren 69:24 Psaltaren 69:25 Psaltaren 69:26 Psaltaren 69:27 Psaltaren 69:28 Psaltaren 69:29 Psaltaren 69:30 Psaltaren 69:31 Psaltaren 69:32 Psaltaren 69:33 Psaltaren 69:34 Psaltaren 69:35 Psaltaren 69:36
Psaltaren 69:9 (SV1917) – "Främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn."
huvudpoängen: Salmen visar hur lidande och tjänande under Guds rike kan leda till missförstånd och misstro bland närstående; den som vittnar om Guds rättfärdighet kan erfara att även sina närmaste måste förlåta och förstå att det som drivs av tro och böner blir föremål för andlig kamp.
Literärt sammanhang
I psalmen 69 uppträder David som den som ropar till Gud i nöd och förföljelse. Versen speglar en erfarenhet där hans fromhet inte möts av erkännande hos dem som står honom närmast. Texten är en del av en längre klagospsalm där lidande och Guds namn hedring förenas: lidandet används av Gud för att avslöja hjärtats ord och för att Guds ära ska förskonas genom tro och bön. I den svenska SV1917 översättningen vävs en stark känsla av avskildhet och trofasthet som loopar tillbaka till saligkännendrande röst: trots anhörigas avstånd förblir David trofast i bön.
Teologisk betydelse
Från källor i Bibeln framgår att trons prövningar ofta bringar smärta i mänskliga relationer. Salmen fångar en viss realitet: rättfärdighet och Gudstjänstens prioritet kan skapa spänning mellan tro och familjeband. Detta hindrar dock inte att Guds trohet visas i att bönen bär frukt och att Gud svarar, även när omgivningen inte förstår. Psalmen uppmanar troende att behålla integritet i lidande, lita på Guds rättvisa och söka hans ansikte trots mänsklig avvisande blick.
Externa kommentarer – korta referenser
Matthew Henry (public domain) noterar att prövningar ibland följer på en troendes plikt och vittnesbörds kraft, och vikten av att Gud ser till rättfärdigheten när världen ser på.
Albert Barnes (public domain) framhäver att salmbärarens lidande inte är ett tecken på Guds frånvaro utan på en fördjupad erfarenhet av hans närvaro i lidandet.
Adam Clarke (public domain) pekar mot det budskap att lidandet ofta berövar oss människors ömhet, men att tro följer i trofasthet mot Gud, vilket Gud vänder till sin ära.
Korsreferenser och förbindelser
Kortfattat: relationer kan prövas när troens kallelse kräver trohet inför Gud mer än inför människors förståelse. Dessa korsreferenser visar hur Guds räddning och rättfärdighet ofta går fram när mänsklig samhörighet ifrågasätts.
Frågor för reflektion
Konklusion
Versen pekar på en äkthet i relation till Gud som står i kontrast till mänskligt mottagande. Trohet och bön under lidande blir i sista hand ett vittnesbörd om Guds närvaro och rättfärdighet. Salmen uppmanar till trofast överlåtelse till Gud, även när våra bröder och systrar fullt ut inte förstår eller står vid vår sida.