Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 25:1 Psaltaren 25:2 Psaltaren 25:3 Psaltaren 25:4 Psaltaren 25:5 Psaltaren 25:6 Psaltaren 25:7 Psaltaren 25:8 Psaltaren 25:9 Psaltaren 25:10 Psaltaren 25:11 Psaltaren 25:12 Psaltaren 25:13 Psaltaren 25:14 Psaltaren 25:15 Psaltaren 25:16 Psaltaren 25:17 Psaltaren 25:18 Psaltaren 25:19 Psaltaren 25:20 Psaltaren 25:21 Psaltaren 25:22
Översikt över psalmen och textens vändpunkt
Psalm 25 är en bön om ledning, rättfärdighet och trygghet i Guds närvaro. I denna vers vänder sig psalmisten till Herren i ödmjuk bön om nåd och uppmuntran i en tid av ensamhet och betryck. Versen speglar en uppriktig längtan efter Guds barmhärtighet och vägledning när livets vägar känns skiftande och tungrodda.
Versen i sitt sammanhang
I hela psalmen uttrycker David en ångerfri tillförsikt i Gud som lärare, räddare och rättvisa domare. Här ligger betoningen på Gud som den som hör och förbarmar sig över dem som ropar till honom. Denna tomhet och ensamhet som nämns i SV1917 blir ett tillstånd som Gud kan bryta genom nåd och närvaro. Versen följer ett mönster där människans svaghet möter Guds trofasthet.
Huvudpoängen
Begepp: Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
Huvudpoängen är att det ropande hjärtat söker Guds ansikte och vård i svåra tider. Psaltaren förenar ödmjuk bön om nåd med ett erkännande av mänsklig sårbarhet. Denna kombination av tro och ärlighet utgör en grundläggande andakt: Gud letar inte efter starkhet i människan, utan ödmjukhet som söker Guds nåd.
Upplysningar från äldre bibelkommentarer
Matthew Henry betonar att bönens kärna är att rikta vår tillgång till Gud, inte vår egen styrka. Albert Barnes framhäver att ensamhet och betryck ofta fungerar som övning i tro, där Gud blir vår gemenskap och vår räddare. Adam Clarke påpekar att ordet för “nåd” innebär Guds vänliga och milde behandlingssätt mot den som ropar i nöd. Kort sagt, versen uppmanar till en personlig samverkan med Gud som den väg till tröst och vägledning.
Notering om direkta citat: Det finns korta formuleringar i Henry, Barnes eller Clarke som ofta citeras i sammanhanget, men för denna översikt används principerna utan långa direkta utdrag. Om du vill se exakta ordalydelser kan deras längre kommentarer konsulteras i respektive volymer.
Jämlikande bibelpassager
— Liknande tema i Psaltaren: 34:19, där den rättfärdige möter lidande men blir frikänd av Gud; 121:1–2, där hjälpen kommer från Herren som gör himmel och jord. Dessa paralleller förstärker idén att Gud hör rop i nöd och att tro på Hans trofasthet bär igenom svåra tider.
— Nya testamentet: Hebreerbrevet 4:15–16 visar hur Jesus delar vår svaghet och uppmanar till nära bön inför nådens tron, där vi får barmhärtighet och nåd till hjälp i rätt tid.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Versen uppmanar att vända blicken mot Gud i bön, söka Hans nåd i vår svaghet och finna tröst i Hans närvaro. Denna bön om nåd står som en påminnelse att verklig hjälp kommer genom ett personligt möte med Gud, som är vår bärare genom ensamhet och tryck.