Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 136:1 Psaltaren 136:2 Psaltaren 136:3 Psaltaren 136:4 Psaltaren 136:5 Psaltaren 136:6 Psaltaren 136:7 Psaltaren 136:8 Psaltaren 136:9 Psaltaren 136:10 Psaltaren 136:11 Psaltaren 136:12 Psaltaren 136:13 Psaltaren 136:14 Psaltaren 136:15 Psaltaren 136:16 Psaltaren 136:17 Psaltaren 136:18 Psaltaren 136:19 Psaltaren 136:20 Psaltaren 136:21 Psaltaren 136:22 Psaltaren 136:23 Psaltaren 136:24 Psaltaren 136:25 Psaltaren 136:26
Psalm 136:3 – Ett ögonblick av tacksamhet till Herrarnas HERRE
SV1917 – Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;
Översikt
I denna psalm upprepas världens ursprungliga rop till tacksamhet: lovsången riktas mot en gud som är trofast och all nådig. Vers 3 binder samman underrubriken ”Herre” och det centrala motivet: Guds nåd varar evinnerligen. Budskapet klargör att Guds majestät och godhet är konstant, oavsett människors omständigheter. Denna konstanta trofasthet uppmuntrar den troende att lyfta blicken från kortvariga prövningar till Guds varaktiga nåd.
Versen i sitt sammanhang
Kapitel 136 består av en cyklisk, liturgisk struktur där varje rad upprepar påminnelsen “ty hans nåd varar evinnerligen” efter varje handling eller verk Guds tillmötesgående visat i Israel historia. Vers 3 fungerar som en kort form av hela kapitlets fokus: Gud är HERRE, och hans nåd följer honom genom tidens alla skeden. Det är en sång som utbildar minnets vanor hos Guds folk, där tackan inte är beroende av känslomässig upplevelse utan av Pliktens och Trofasthetens grund hos Gud.
Huvudslutledning
Framför allt lärs vi att tack och lov inte främst är en känsla utan ett beslut att minnas Guds trofasthet. När prövningar tynger eller när glädje uppstår, håller versen oss fast vid tron att Guds kärlek och barmhärtighet varar utan slut. Detta ger kraft att hålla ut och att leva i tacksamhet i vardagen.
Cross-referenser och enkel förklaring
Relationerna visar hur tacksamhet inte är begränsad till en viss episod utan ett livsmönster i relation till Gud.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Psalm 136:3 framhäver en grundläggande sanning: Herrens HERRE är trofast och hans nåd varar evinnerligen. Denna enkla, starka deklaration ger frid och beslutsamhet att tacka Gud oavsett livets skiftningar. Genom att minnas Guds verksamma nåd i historien och i vår egen erfarenhet får troende kraft att leva i trofasthet och tacksamhet varje dag.
Föregående och jämförbara tankar från äldre kommentarister noteras för insikt utan att överta deras ordalydelser helt. Denna traditionella linje understryker att Guds kärlek är konstant och hans barmhärtighet omsluter oss utan slut.