Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 136:1 Psaltaren 136:2 Psaltaren 136:3 Psaltaren 136:4 Psaltaren 136:5 Psaltaren 136:6 Psaltaren 136:7 Psaltaren 136:8 Psaltaren 136:9 Psaltaren 136:10 Psaltaren 136:11 Psaltaren 136:12 Psaltaren 136:13 Psaltaren 136:14 Psaltaren 136:15 Psaltaren 136:16 Psaltaren 136:17 Psaltaren 136:18 Psaltaren 136:19 Psaltaren 136:20 Psaltaren 136:21 Psaltaren 136:22 Psaltaren 136:23 Psaltaren 136:24 Psaltaren 136:25 Psaltaren 136:26
Översikt över Psalm 136:17 i SV1917
Psalm 136 riktar sig till Guds underbara nåd som varar i evighet. Varje vers inleds med en upprepning: “ty hans nåd varar evinnerligen.” Denna struktur understryker att varje görande av Gud berör en ovillkorlig, varaktig kärlek och trofasthet gentemot hans folk. Vers 17 vänds till minnet av Gud som slog stora kungar, och samtidigt påminns läsaren om att den mäktiga segern grundar sig på Guds nåd. Denna kombination av storhet och barmhärtighet är centralt i Salmisten poesi och teologi.
Versens plats i kapitlet
I denna psalm upprepas ofta att ”hans nåd varar evinnerligen” – ett refrängmotiv som binder varje historisk handling till Guds trofasta kärlek. Versen lyfter fram historien om Gud som ingriper i världsliga makters öden, inte för att dominera mänskligt, utan för att demonstrera sin lojala nåd till sitt folk. Det blir en teologisk sammanfattning: Guds mäktiga gärningar och hans nåd står i en ständig, synlig förbindelse i Israels liv.
Viktig andlig lärotillvändning
Den centrala läran är att Guds makt och hans nåd inte står i kontrast, utan i en harmonisk samverkan. Gud kan slå stora kungar, men detta görs i syfte att visa att hans nåd varar och att hans plan fullbordas genom förbundets trohet. Denna syn uppmanar troende att se förbundets ögonblick som bevis på Guds trofasthet, även när världens makter verkar starka eller skrämmande.
Relation till andra bibelord
- Jona 4:2 påminner om att Guds nåd övervinner även när människor fruktar hans dom.
- 2 Mosebok 14:4 och 2 Mosebok 15:1–3 visar hur Gud övervinner stora kungar och fiender till sitt folk, med samma tema: hans nåd varar evinnerligen.
- Rom 8:38–39 förbinder Guds kärlek med varje jordisk kraft: inget kan skilja oss från Kristi kärlek, som reflekterar samma trofasta omsorg som i psalmens repetition.
Viktiga tillämpningar
Korskopplingar och noteringar
Att minnas Guds ingripanden i historien stärker vår tro och vår trohet inför framtida prövningar. När vi läser om kungar som faller, ser vi att Guds nåd och trofasthet inte är begränsad av mänsklig storhet utan överkommer allt motstånd.
Sammanfattning
Psalm 136:17 i SV1917 försätter Guds kraft och nåd i centrum: han slog stora kungar, ty hans nåd varar evinnerligen. Denna vers lär oss att det som känns ofattbart mäktigt i världen fortfarande är under Guds suveräna omsorg. För troende är budskapet att herrens hand alltid verkar till vårt bästa, och hans nåd bär oss genom varje seger och prövning.