Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 136:1 Psaltaren 136:2 Psaltaren 136:3 Psaltaren 136:4 Psaltaren 136:5 Psaltaren 136:6 Psaltaren 136:7 Psaltaren 136:8 Psaltaren 136:9 Psaltaren 136:10 Psaltaren 136:11 Psaltaren 136:12 Psaltaren 136:13 Psaltaren 136:14 Psaltaren 136:15 Psaltaren 136:16 Psaltaren 136:17 Psaltaren 136:18 Psaltaren 136:19 Psaltaren 136:20 Psaltaren 136:21 Psaltaren 136:22 Psaltaren 136:23 Psaltaren 136:24 Psaltaren 136:25 Psaltaren 136:26
Huvudpoäng
Psalm 136:14 lyfter upp Guds fasta nåd som livgivande och beskyddande över Israels vandring. Den gemensamma refrängen “ty hans nåd varar evinnerligen” upprepar att Guds kärlek är oförändlig trots prövningar och historiska händelser. Sången visas som en kollektiv vittnesbörd där historia och tro möts i en pålitlighet om Guds trofasthet.
Litterär kontext
Psalm 136 består av 26 verser som följer en form där varje rad beskriver en handling av Guds under och följs av upprepningen av “ty hans nåd varar evinnerligen”. Psalmen fungerar som en liturgisk hymn som minns Guds ingripanden i historien – från skapelsen till befrielsen av folket ur Egypten – och svarar med tillbedjan. Vers 14 konkretiserar hur Gud leder Israels folk genom deras ökenvandring; det är ett konkret exempel på hans nåd i vardagliga livsförhållanden.
Trosmässig teologi
Temat är Guds oförgängliga nåd. Genom historien uppmärksammas att hans kärlek inte minskar när människor är i prövningar eller övergivna. Nåd i psaltaren är inte endast känsla utan aktivt handlande: Gud leder, uppehåller och vägleder. Refrängen fungerar som en gemensam bekännelse: trofasthet innebär att Guds nåd sträcker sig över tid och situation.
Kyrkans traditionella kommentarer
Enligt klassiska vittnesmål framhävs i tidigare kommentarlitteratur hur denna vers bekräftar att Guds hand är närvarande i Israels historia och att trofasthetens grund är hans kärlek. Matthew Henry betonar att nådens varaktighet berör alla delar av folks liv, medan Adam Clarke märker hur Guds mildare hand bevarar och leder – även i väldiga omvälvningar. Albert Barnes framhåller att ordet “nåd” här kopplas starkt till Guds trofasthet, som inte överges trots mänsklig otillräcklighet.
Cross-referenser
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Versen förklarar hur Israels befrielse och vandring genom öknen blev ett exempel på Guds kärlek som varar evinnerligen. Denna nåd är inte avlägsen utan aktiv och närvarande: en grund för tro och tillbedjan. Genom att minnas Guds gärningar och upprepa vittnesbörden i gemenskapen stärker man hoppet och blir en påminnelse om att Guds trofasthet är över tid och omständigheter.
Exakta citat från äldre kommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast där de återges ordagrant och tillåten enligt källorna. Inga längre citat av hela avsnitt tas med.
Versens budskap kan påminna oss om att Guds nåd formar vår vandring och att hans kärlek är vår stadigvarande grund när vi står inför prövningar eller obekväma vägar.