Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 136:1 Psaltaren 136:2 Psaltaren 136:3 Psaltaren 136:4 Psaltaren 136:5 Psaltaren 136:6 Psaltaren 136:7 Psaltaren 136:8 Psaltaren 136:9 Psaltaren 136:10 Psaltaren 136:11 Psaltaren 136:12 Psaltaren 136:13 Psaltaren 136:14 Psaltaren 136:15 Psaltaren 136:16 Psaltaren 136:17 Psaltaren 136:18 Psaltaren 136:19 Psaltaren 136:20 Psaltaren 136:21 Psaltaren 136:22 Psaltaren 136:23 Psaltaren 136:24 Psaltaren 136:25 Psaltaren 136:26
Psaltaren 136:11 i SV1917 – Kontext och betydelse
Den versen tillhör psaltarens stora kör som prisar Guds nåd och trohet genom hela Israels historia. I sammanhanget följer en återkommande refräng: “ty hans nåd varar evinnerligen.” Denna rytmiska upprepning fungerar som en teologisk påminnelse om Guds envisa, trogna kärlek till sitt folk, även i tider av prövning och förföljelse. Versen uttrycker en particularitet: Gud räddade Israel ur slaveriet i Egypten, och hans praktiska ingripande är tecknet på en konstant, livgivande nåd som varar generation efter generation.
Central mening
Budskapet i denna vers är att Guds ingripande i frihetssagan inte var episodiskt utan grundläggande för hans trohet mot sitt folk. Hans nåd framträder som ett bestående grundelement – den kraft som leder, bevarar och upprättar. När psalmisten citerar historiska händelser i serien av “ty hans nåd varar evinnerligen” knyts slutresultatet till ett okränkbart löfte: Guds trofasthet mot Israel övervinner allt.
Tre nyckeltema
Relationer till andra texter
– Liknande frekvens av “nåd” och “varna evinnerligen” återkommer i Psalm 103:17–18, där Guds nåd upprepas i relation till hans rättfärdighet mot dem som håller hans bud. Begripligt kopplat tema är också i Exod 3:7–8, där Gud talar om sin omsorg om sitt folks lidande och sin frälsning som ett grundläggande löfte. En tredje passus är Rom 8:38–39, där aposteln Paulus betonar att inget kan skilja Guds kärlek från dem som är i Kristus, vilket speglar samma tanke om nådens beständighet.
Praktisk reflektion
Hur påverkar insikten om Guds varaktiga nåd vår vardag? I tider av motgång kan ropen på Guds trohet ge mod och tålamod. Att minnas förrättningar där Gud räddade och befriade ger ett ramverk för att tacka, lita och lyda även när frälsningen till synes är dold i nuet. Psalmisten uppmanar läsaren att se rikedom i Guds trofasthet, inte i omedelbar yttre belöning.
Kort sammanfattning
Psaltaren 136:11 i SV1917 påminner om att Guds ingripande i historien visar hans evigt varande nåd. Genom befrielsen av Israel framstår Guds trofasthet som ett ständigt löfte som formar ett sanna gemenskap mellan Gud och hans folk, generation efter generation.
Cross-referenser
– Psaltaren 103:17–18: Nådeöversikt över tidens gång; Guds troskap över dem som åkallas av hans namn. Förklarar hur nåden följer deras vandring.
– Exod 3:7–8: Guds medlidande med sitt folks lidande och beslut att rädda dem. Kopplar befrielsen till hans trofasta natur.
– Rom 8:38–39: Förankring i Nya Testamentets förståelse av kärlekens och nådens oförgänglighet.
Ed. notering: Inga längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används här. Om specifika korta ordavsnitt från dessa kommentatorer skulle användas, nämns endast exakta korta citat i sammanhanget nedan.