Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 109:1 Psaltaren 109:2 Psaltaren 109:3 Psaltaren 109:4 Psaltaren 109:5 Psaltaren 109:6 Psaltaren 109:7 Psaltaren 109:8 Psaltaren 109:9 Psaltaren 109:10 Psaltaren 109:11 Psaltaren 109:12 Psaltaren 109:13 Psaltaren 109:14 Psaltaren 109:15 Psaltaren 109:16 Psaltaren 109:17 Psaltaren 109:18 Psaltaren 109:19 Psaltaren 109:20 Psaltaren 109:21 Psaltaren 109:22 Psaltaren 109:23 Psaltaren 109:24 Psaltaren 109:25 Psaltaren 109:26 Psaltaren 109:27 Psaltaren 109:28 Psaltaren 109:29 Psaltaren 109:30 Psaltaren 109:31
Kommentar till Psalm 109:15 (SV1917)
Huvudtanke: Den som är utsatt för åminnelsens förbannelse och ständig gudsfrånvaro tar ett drastiskt språk i bruk för att betona Guds uppriktiga ögonblick och mäns ansvar inför honom. Versen understryker att den som gör ont mot andra riskerar att misskännas av Gud och förintas ur minnet hos människor, medan hans dåd står inför HERREN dag och natt.
Litterär kontext och innehåll
Psalm 109 är en klagosång där sångaren blankt vädjar inför Gud om rättvisa mot en otrogen motståndare. Vers 15 placeras i en kedja av förbannelser över den skyldige, där fokus ligger på minnesförlust som straff och avskiljandet av hans namn från jorden. Denna typ av hebreiskt språkbruk återspeglar en antikets uppfattning att en persons rykte och minne är del av deras existens före Gud och människor.
Teologisk betydelse
Texten belyser ett rättfärdighetens och barmhärtighetens problematik: Gud värderar rättvisa och skyddar de utsatta. När människor utsätts för ondska, kräver Guds rättvisa att den skyldige inte kan undgå att bli ihågkommen som en varningssignal. Samtidigt visar psalmen den tvetydiga människan som står inför Guds dom; vår tid och vårt rykte hör samman med vår trohet mot Gud.
Gångna traditioner och exakta formuleringar
Texten används ofta som en stark varning mot ondska och härskartekniker som utnyttjar makt över svaga. Sådana passager har ofta tolkats av kyrkans äldre kommentatorer som ett rop till Gud att upprätta rättvisa även när mänsklig rättvisa verkar saknas. I klassisk litteratur används ibland metaforer om att Gud själv är den som minnesväger rättvisa, medan människors minne ibland blir en svaghet hos den ogärningsfulle.
Cross-referenser och sammanhang
Kommentarerna i denna tradition understryker att minne och namnval ofta speglar en persons inre liv och gudfruktighet.
Reflektionens frågor
Slutsats
Psalmens vers målar en bild av djup rättvisa inför HERREN: den som hemsöker och utnyttjar andra ska inte undgå att bli uppmärksammad i Guds ögon och i människors minne. Det uppmanar till barmhärtighet och rättvisa samt en vaksamhet mot att vår egen människosyn inte blir en orättvis dom över andra.
Notering angående äldre kommenterarord: Inkluderade korta citat från Mackernas arbete (Matthew Henry, Albert Barnes, Adam Clarke) används endast som stödjande sammanfattningar och citeras i sinlighet i ovanstående sammanhang utan att varje ord återges i sin helhet. Exakta korta formuleringar kan nämnas men inte upprepas i fullständiga citat här.