Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 109:1 Psaltaren 109:2 Psaltaren 109:3 Psaltaren 109:4 Psaltaren 109:5 Psaltaren 109:6 Psaltaren 109:7 Psaltaren 109:8 Psaltaren 109:9 Psaltaren 109:10 Psaltaren 109:11 Psaltaren 109:12 Psaltaren 109:13 Psaltaren 109:14 Psaltaren 109:15 Psaltaren 109:16 Psaltaren 109:17 Psaltaren 109:18 Psaltaren 109:19 Psaltaren 109:20 Psaltaren 109:21 Psaltaren 109:22 Psaltaren 109:23 Psaltaren 109:24 Psaltaren 109:25 Psaltaren 109:26 Psaltaren 109:27 Psaltaren 109:28 Psaltaren 109:29 Psaltaren 109:30 Psaltaren 109:31
Psaltaren 109:28 (SV1917) – "Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig."
Direkt sammanhang och intryck av texten
I denna bön eller klagosång vänder psalmdiktaren sig till Gud och ber om rättfärdiga åtgärder gentemot sina plågare. Versen uttrycker en omvänd rättvisa: när fienderna förbannar och kräver skada, ska Guds välsignelse ändå vila över den som är lojal mot honom. Dessutom förkunnar den ett hopp om skam för motståndarna och en vändning i den troendes situation – att den tjänare som tros leva i ödmjukhet och tjänande får glädje trots omständigheterna. Detta avslöjar en grundläggande tro på Guds rättvisa och omtanke om de trogna.
Vad texten avslöjar om Gud och tron
Texten framhäver att Gud är den som vänder skutan än när människor gör motstånd. Den uppmanar till trohet i lidande och att välsignelsen hos Gud överträffar människornas vrede. För den troende innebär det att Gud inte lämnar den som följer honom utan ser till rättvisa och upprättelse, även om omständigheterna förefaller tvivelaktiga. Denna bön speglar en tro på att Guds godhet kan omvandla förakt till glädje hos den som står i tjänst inför honom.
Nödvändiga ord och bilder förtydligade
- "Om de förbanna" och "om de resa sig upp" pekar på motstånd från fiender som aggressivt står emot den troende.
- "så välsigna du" visar Guds aktiva hand att ge välsignelse trots ofördragsamma andra.
- "kommer de på skam" signalerar ett gudomligt uppsåt att rättvisa uppenbaras när makt används mot de trognas hopp.
- "må din tjänare få glädja sig" uttrycker att den troendes erfarenhet av Gud är en källa till glädje trots plåga.
Relaterade bibelpassager
- Psaltaren 35:4–6 – Ont trodde fienderna att deras dåd skulle lyckas; istället upplevs deras planverk som skam när Herren ingriper.
- Rosens ord i Rom 12:14 – Att välsigna dem som förföljer följer den kristna etikens väg och förbud mot ondska.
- Matteus 5:44 – Välsignelse och bön för fienderna är centralt i Jesu undervisning om kärlek och ödmjukhet under förföljelse.
Historisk eller allmän kommentar i samstämmighet
Henriks kommentarer betonar ofta att Guds rättvisa överskrider mänsklig partiskhet och att de som står med Gud finner sin glädje i hans försorg. Barnes och Clarke framhåller att här finns en bold tro på att Gud kan vända förtryck till upprättelse och att den troende bedrar inte i sin längtan efter rättvisa utan uthåller i tro på Guds ordning. En tredje jämförelse, från liknande äldre kommentatorer, pekar på hur denna bön speglar en tro på att välsignelsen hos Gud består trots människors misstag.
Sammanfattning och nutida tillämpning
Denna vers uppmanar troende att hoppas på Guds rättvisa och att avstå från hämnd. När fienderna vädrar förtal och skadar, uppmanas vi att be om Gud välsignelse och var beredda att fira den glädje som Gud kan ge trots motgångar. I dagens vardag kan det innebära att bibehålla en varm och barmhärtig hållning även när otro eller avundsjuka råder, i visshet om att Herren är den som hedrar dem som håller fast vid honom.
Utdrag ur äldre kommentatorer: Matthew Henry och Adam Clarke betonar båda att Guds välsignelse överträffar människors förtal och att rättvisan kommer i sin tid. Albert Barnes påpekar att bönens ton är trohet i lidande med förtröstan på Guds ingripande.