Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 109:1 Psaltaren 109:2 Psaltaren 109:3 Psaltaren 109:4 Psaltaren 109:5 Psaltaren 109:6 Psaltaren 109:7 Psaltaren 109:8 Psaltaren 109:9 Psaltaren 109:10 Psaltaren 109:11 Psaltaren 109:12 Psaltaren 109:13 Psaltaren 109:14 Psaltaren 109:15 Psaltaren 109:16 Psaltaren 109:17 Psaltaren 109:18 Psaltaren 109:19 Psaltaren 109:20 Psaltaren 109:21 Psaltaren 109:22 Psaltaren 109:23 Psaltaren 109:24 Psaltaren 109:25 Psaltaren 109:26 Psaltaren 109:27 Psaltaren 109:28 Psaltaren 109:29 Psaltaren 109:30 Psaltaren 109:31
Beaktande av Psalm 109:13 (SV1917)
Huvudpoängen: Denna vers uttrycker en rättskipad dom över en gudsfiende som önskar att hans egen efterkommande och namn ska gå i glömska och förnekas i nästa generation. Den visar hur bön och rättfärdighetens konflikt med ondska kan få ett skarpt uttryck i Skriften, och hur Guds rättfärdiga dom ibland manifesteras genom en böns intensitet och sprängkraft i psalmen.
Litterär kontext
Psalmen 109 är en så kallad "imprecatorische" psalm där psalmisten ropar ut förbannelser mot en eller flera fiender. Denna typ av bön speglar en djup upplevelse av orättvisa och behovet av Guds rättvisa. Vers 13 hamnar i ett tema där identitet och efterlevnad hotas: "Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat." Det är ett uttryck för att godtycklig hatkärlek och mordiska planer ska få sina konsekvenser i kommande generationer, där namnet själva skulle raderas ur minnesbörden.
Denna form av rättfärdig bön kan upplevas stark och skoningslös; samtidigt ger texten en påminnelse om att Gud är den slutliga domaren och att rättvisa till slut kommer att uppfyllas, även när människors ord och planer verkar segra för stunden.
Trosuppfattning och teologisk betydelse
Versen belyser idén att gudsmättad rättvisa överstiger mänsklig tolerans. Den visar också hur förbannelse och dom inte är ändlöst godtyckliga utan drar sin rättning ur Guds rättfärdighet. I den hebreiska strömmen kan graden av konsekvens ses som en retorisk kraft i bibeltexten, där icke bara handlingens natur utan även dess ättlingar och minnesmärke blir föremål för gudomlig rättvisa.
Inom den bibliska undervisningen om bönens rättfärdighet framhävs ofta balansen mellan något som kan kräva straff och en djup tro på att Gud citerar rättvisa i sin tid. Denna vers bör därför tolkas i ljuset av helheten i psalmen och den etiska ram som psalmodören sätter upp: när ont görs mot den svage, ropar rättvisan till Gud, och den rättfärdiges bön drivs inte till tystnad men till handling enligt Guds vilja.
Korsreferenser och samband
Förtroendet i att rättvisa kräver sin tid, och att Gud bevarar minnet av de som gjort fel, kan jämföras med hur andra delar av Skriften behandlar arvet och namnets betydelse inom gudstjänsten och minneseden.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och avslutning
Psalmens vers 13 hämtar kraft ur den bredare konflikt mellan ondska och rättfärdighet. Den påminner oss om att Gud ser och dömer rättfärdigt, även när det känns som om onda planer skulle segra. Den varsna bönens intensitet uttrycker ett trofast rop till Gud att bevara rättvisa i historien och i minnet efter dem som gör ont. I detta ligger både larmet mot orättvisa och förtröstan i Guds trofasthet.
Notering om exakta citat: Ingen av de nämnda public-domain-kommentatorerna (Matthew Henry, Albert Barnes, Adam Clarke) tillhandahåller direkt längre citat i denna sammanfattning utöver referensbaserade identifieringar; deras analyser används här som syntes av deras generella tolkningar och gemensamma syn på bönens rättfärdighet och Guds dom. Texten återges i eget sammanhang utan att återge omfattande citat.