Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 106:1 Psaltaren 106:2 Psaltaren 106:3 Psaltaren 106:4 Psaltaren 106:5 Psaltaren 106:6 Psaltaren 106:7 Psaltaren 106:8 Psaltaren 106:9 Psaltaren 106:10 Psaltaren 106:11 Psaltaren 106:12 Psaltaren 106:13 Psaltaren 106:14 Psaltaren 106:15 Psaltaren 106:16 Psaltaren 106:17 Psaltaren 106:18 Psaltaren 106:19 Psaltaren 106:20 Psaltaren 106:21 Psaltaren 106:22 Psaltaren 106:23 Psaltaren 106:24 Psaltaren 106:25 Psaltaren 106:26 Psaltaren 106:27 Psaltaren 106:28 Psaltaren 106:29 Psaltaren 106:30 Psaltaren 106:31 Psaltaren 106:32 Psaltaren 106:33 Psaltaren 106:34 Psaltaren 106:35 Psaltaren 106:36 Psaltaren 106:37 Psaltaren 106:38 Psaltaren 106:39 Psaltaren 106:40 Psaltaren 106:41 Psaltaren 106:42 Psaltaren 106:43 Psaltaren 106:44 Psaltaren 106:45 Psaltaren 106:46 Psaltaren 106:47 Psaltaren 106:48
Psaltaren 106:48 (SV1917) – När allas bekännelse hörs
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Textens omedelbara sammanhang
Denna avslutande vändningen i psalmen 106 samlar det centrala psalmens tema: människors trohet och lovprisning till Gud som förbundets Gud. När psalmen uppmuntrar folket att säga Amen och Halleluja, förenar den bönens och tillbedjans spridning med en konsensus i gemenskapen. Det är ett utdelande av välsignelse och en bekräftelse av Guds trofasthet över tiden.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Här framträder Guds trofasthet som en konstant genom tidens gång. Gud är inte endast en historisk aktör utan den som Paulus senare skulle kalla en kärlekens och nådens källa som förnyar och bevarar. Psalmen uppmanar folket att respondens med en kollektiv bekännelse, vilket speglar att relationen med Gud är gemenskapscentrerad och levande i vardagen.
Viktiga ord och bilder
– Amen och Halleluja är två centrala ord i boken: Amen signalerar trofast godkännande och faste bekännelse, Halleluja är lovprisning som flyter ur hjärtats erfarenhet av Guds nåd. Genom detta uppmanas ett övernaturligt hopp som överskrider kulturer och tider; trofasthet vänds mot lov.
Relaterade passager
- Psaltaren 106:1 – Betonar tacksamhetens ton och Guds nåd.
- Psaltaren 115:18 – "Men vi"skapet i att leva till Herrens ära och prisa honom i evighet.
- Uppenbarelsen 19:1–3 – Samhörigheten i öppen lovsång inför Guds ära i himlen.
Kommentarerna i tidigare psalmer lyfter fram att lovsången inte är ytliga ord utan en livsvisare som uppstår ur Guds fria nåd och frälsning.
Kommentaröversikt från äldre kommentatorer
Matthew Henry betonar att Amen och Halleluja visar en gemensam acceptans av Guds verkan; det är en folkets erkännande av Guds rättfärdighet och nåd. Albert Barnes framhäver att denna gemensamma tillbedjan speglar ett kyrkligt samförstånd i Israel och de troendes universella rörlighet i tillbedjan. Adam Clarke påpekar att ordvalet speglar en fullständig tillgivenhet; tro och lovsamhet måste följa Guds verk i historien och i varje människas liv. Dessa kommentarer framhäver att lovsångens form är ett uttryck för Guds härlighet i gemenskapens liv.
Praktisk tillämpning för samtiden
Detta versbud skapar en stark uppmaning till gemenskaplig tillbedjan. I en tid av splittring och snabb kommunikation påminner texten oss om att samla oss i ett gemensamt bekännelseuttalande: Gud är evig och trofast. Vi kan öva på att avsluta våra gudstjänster och vardagliga samlingar med ett högt Amen och ett uppriktigt Halleluja – inte som ritual, utan som färd och vänskaplig överenskommelse att Gud förblir vår klippa och vår lovsång.
Kort sammanfattning
Psaltaren 106:48 avslutar psalmens tema med en kollektiv bekännelse till Israels och vår Gud. Gamla och nya troende uppmanas att höja lovsången och bekräfta att Gud är evig. Genom ordens enkelhet överskrids tid och kultur; trohet och tillbedjan blir gemenskapens livsuttryck.