Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 106:1 Psaltaren 106:2 Psaltaren 106:3 Psaltaren 106:4 Psaltaren 106:5 Psaltaren 106:6 Psaltaren 106:7 Psaltaren 106:8 Psaltaren 106:9 Psaltaren 106:10 Psaltaren 106:11 Psaltaren 106:12 Psaltaren 106:13 Psaltaren 106:14 Psaltaren 106:15 Psaltaren 106:16 Psaltaren 106:17 Psaltaren 106:18 Psaltaren 106:19 Psaltaren 106:20 Psaltaren 106:21 Psaltaren 106:22 Psaltaren 106:23 Psaltaren 106:24 Psaltaren 106:25 Psaltaren 106:26 Psaltaren 106:27 Psaltaren 106:28 Psaltaren 106:29 Psaltaren 106:30 Psaltaren 106:31 Psaltaren 106:32 Psaltaren 106:33 Psaltaren 106:34 Psaltaren 106:35 Psaltaren 106:36 Psaltaren 106:37 Psaltaren 106:38 Psaltaren 106:39 Psaltaren 106:40 Psaltaren 106:41 Psaltaren 106:42 Psaltaren 106:43 Psaltaren 106:44 Psaltaren 106:45 Psaltaren 106:46 Psaltaren 106:47 Psaltaren 106:48
Psaltaren 106:36 – Varför ordet rymmer en varning och en uppmaning
Det här versen sätter ljuset på ett mönster i Israels historia: när folket vänder sig från Gud och tillgodoser sina egna avgudadyrkningar, går det ofta snett. Församlingen som helhet möter konsekvenserna av att följa främmande gudar – inte bara i andligt stillastående utan i yttre förtryck, förvirring och skadliga vanor som blir en snara. Denna vers pekar på hur avgudadyrkan fungerar som en boja som fångar människan och gör frihet till slaveri. Att förstå denna text hjälper oss att se varför guds trohet och människans trohet hänger samman.
Original kontext och huvudbudskap
I psaltarens sammanhang följer vi ofta ett tema där folket upprepar en cykel: Gud gör goda gåvor, folket prisar honom när han verkar, men snart vänder de sig till andra gudar och följer deras vägar. Avsnittet där denna vers ingår ligger inom en längre redogörelse för hur Israels folk låter sig ledas bort av främmande gudar och hur det leder till lidande och straff. Versen illustrerar konsekvensen av att följa dessa avgudar: de blir en snara som föder beroende, skuld och fångenskap, i praktiken hindrar de trohet mot Gud.
Nyckelbudskap
Tematiska kopplingar i Bibeln
Denna varning anknyter till flera breda teman:
Cross-referenser och vad de bidrar med
Psaltaren 81:12–13 visar hur Gud lämnar människor när de ignorerar hans röst och söker andra vägar. Romarbrevet 1:21–24 beskriver hur människor överger Gud i sina hjärtans visdom och därmed blir föremål för förvirring och skada. 1 Kor 10:14 uppmanar till flykt från avgudadyrkan och uppmuntrar till trofasthet i Kristus. Dessa referenser förstärker bilden av att avgudadyrkan ofta leder till snara snarare än frihet.
Kommentarbitar (ur klassiska källor)
Från Matthew Henry noteras ofta att när folk följer avgudarens lockelse, de gör sig själva till slavar under det som framstår som välsignelse men som i verkligheten är förrädiskt. Albert Barnes betonar att avgudernas "snara" består i deras förmåga att tillfredsställa yttre begär utan att leda till verklig tillfredsställelse eller mors kraft att upprätta samklang med guds vilja. Adam Clarke påpekar att detta avsnitt inte bara varnas för individens besittelse utan också för nationens fall när kollektiv bekännelse och kult hålls vid liv av oandlig verksamhet. Gemensamt får man en bild av avgudens lockelse som är verklig men falsk, och en uppmaning till återupptäckt trohet till Gud.
Exakta korta citat i denna och liknande kommentarlitteratur: Henry påpekar att "avgudarna blevo dem till en snara" beskriver hur lockelsen vänder sig mot dem som följer den. Barnes och Clarke förstärker tanken att detta inte är oföränderligt; boken uppmanar att återvända till Gud som den sanna befriaren.
Kort och praktiskt hur det gäller oss
Vi står dagligen inför små och stora avgudadyrkors frestelser: behov av kontroll, prestige, nöjen eller kärlek till bekvämlighet som får första plats i våra liv. Versen uppmanar till vaksamhet och trohet: när vi märker att något tar Guds plats i våra dagar, behöver vi vända tillbaka till honom, be om förlåtelse och söka hans rike först.
Avslutande reflektion
Genom historien visar psalmsförfattaren att guds trohet aldrig lämnar sina människor fast de själva ofta vänder sig åt fel håll. Denna vers påminner oss om att frihet i Gud kräver hjärtats öppenhet för honom och att snaran av avgudadyrkan alltid är listig nog att dölja sin sanna natur. Låt oss hålla fast vid Gud, bekänna våra fel och söka hans väg i vardagen, så att vår frihet inte blir till fånge i det som skymmer vår relation till honom.