Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 89:1 Psaltaren 89:2 Psaltaren 89:3 Psaltaren 89:4 Psaltaren 89:5 Psaltaren 89:6 Psaltaren 89:7 Psaltaren 89:8 Psaltaren 89:9 Psaltaren 89:10 Psaltaren 89:11 Psaltaren 89:12 Psaltaren 89:13 Psaltaren 89:14 Psaltaren 89:15 Psaltaren 89:16 Psaltaren 89:17 Psaltaren 89:18 Psaltaren 89:19 Psaltaren 89:20 Psaltaren 89:21 Psaltaren 89:22 Psaltaren 89:23 Psaltaren 89:24 Psaltaren 89:25 Psaltaren 89:26 Psaltaren 89:27 Psaltaren 89:28 Psaltaren 89:29 Psaltaren 89:30 Psaltaren 89:31 Psaltaren 89:32 Psaltaren 89:33 Psaltaren 89:34 Psaltaren 89:35 Psaltaren 89:36 Psaltaren 89:37 Psaltaren 89:38 Psaltaren 89:39 Psaltaren 89:40 Psaltaren 89:41 Psaltaren 89:42 Psaltaren 89:43 Psaltaren 89:44 Psaltaren 89:45 Psaltaren 89:46 Psaltaren 89:47 Psaltaren 89:48 Psaltaren 89:49 Psaltaren 89:50 Psaltaren 89:51 Psaltaren 89:52
Översikt och sammanhang
Psalm 89 är en kunglig och ofta tacksam psalm som prisar Guds trofasthet mot Davids hus. Vers 52 ligger i en del där psalmisten minns motstånd och hån som rikets fiender och de som smädar Gud och hans smorde har visat. I SV1917-översättningen fångas en bönsaktig vädjan om upprättelse och rättfärdigad dom över de som förringar Guds herravälde. Denna slutdel förstärker psalmens ton av hopp trots pågående motstånd.
Versens ordalydelse och meaning (SV1917)
”tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.”
Versen i sitt kapitel
Inom Psalm 89 behandlas Guds löften till David, trofasthet genom prövningar och påminnelser om att härskarnas storhet är beroende av Guds nåd. Avsnittet där denna vers tillkommer fungerar som en vädjande anmärkning till Gud att se och väga motståndarnas hån, samtidigt som det uppmuntrar folket att förbli trogna trots yttre fiender.
Huvudandemål och andlig lära
Huvudpoängen i denna vers är påminnelsens kraft: Gud är inte ovetande om föraktet som möter hans smorde. När fienderna skrattar och sprider skymmande ord om Guds kung, uppmanas Gud att minnas sin heliga plan och sin ordnade rättvisa. För troende pekar detta på Guds aktiva överseende och hans rättvisa över tid; det tröstar och stärker hoppet att Guds ära inte ska få förlora inför mänskliga bedömningsmått.
Jämförelser med andra bibelställen
- Psalm 3:2 och 2 Mosebok 32:10 berör Guds känslor inför förakt mot hans tjänare och deras uppdrag. Följden är att Gud inte låter som ske utan rättvisa och upprättelse.
- Psalm 73 och Job 12:19–21 illustrerar hur Guds rättvisa kommer till slut, även när de som gör rätt mot honom tycks segra tillfälligt. Det ger läsaren en bild av vår begränsade syn och Guds övergripande plan.
- Rom 12:19, där aposteln Paulus uppmanar till överseende och trohet trots ont som sker mot kristna, fungerar som en senare teologisk reflektion över hur Gud verkar långt utanför våra omedelbara omständigheter.
Praktisk tillämpning
Cross-referenser och korta förklaringar
- Psaltaren 89:49–51: Psaltarens bön om att Gud skall minnas sitt förbund även när fiender skrattar. Förklarar samma tema i bredare sammanhang.
- Rom 12:19: Betonar att Kristi efterföljare inte själva åtgärdar hämnd utan litar på Guds rättvisa.
- 2 Samuelsbok 7:12–16: Guds löfte till David om ättlingens tron och att hans ord står fast, trots fiendars hån.
Avslutande sammanfattning
Psalmens sista ord i SV1917-formuleringen uppmanar Gud att minnas sina löften och de som föraktat hans smorde. Denna bön stärker tron på att Guds härskarvälde står över världens skiftningar och att hans rättvisa kommer fram i tid. För den troende blir det en upprätthållande påminnelse om tålamod och bönens kraft när fienderna skrattar och hånar.
Not: Inga längre citat av Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i detta stycke; endast indirekta beaktanden och sammanfattande influenser integrated."""