Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 106:1 Psaltaren 106:2 Psaltaren 106:3 Psaltaren 106:4 Psaltaren 106:5 Psaltaren 106:6 Psaltaren 106:7 Psaltaren 106:8 Psaltaren 106:9 Psaltaren 106:10 Psaltaren 106:11 Psaltaren 106:12 Psaltaren 106:13 Psaltaren 106:14 Psaltaren 106:15 Psaltaren 106:16 Psaltaren 106:17 Psaltaren 106:18 Psaltaren 106:19 Psaltaren 106:20 Psaltaren 106:21 Psaltaren 106:22 Psaltaren 106:23 Psaltaren 106:24 Psaltaren 106:25 Psaltaren 106:26 Psaltaren 106:27 Psaltaren 106:28 Psaltaren 106:29 Psaltaren 106:30 Psaltaren 106:31 Psaltaren 106:32 Psaltaren 106:33 Psaltaren 106:34 Psaltaren 106:35 Psaltaren 106:36 Psaltaren 106:37 Psaltaren 106:38 Psaltaren 106:39 Psaltaren 106:40 Psaltaren 106:41 Psaltaren 106:42 Psaltaren 106:43 Psaltaren 106:44 Psaltaren 106:45 Psaltaren 106:46 Psaltaren 106:47 Psaltaren 106:48
Psaltaren 106:2 (SV1917) – Förkunna Guds väldiga gärningar
I denna psalm är Gudsta, Israels, historien och kärnan i själva troshärdets liv öppet beskriven: tacksägelse och förtröstans sång förs samman i ett rop till minnesgärden om vad Herren har gjort. Vers 2 står som en frågeställning som fungerar som en logisk slutsats av Israels erfarenhet: Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov? Det är en bön om insikt i Guds storhet och en uppmuntran att vittna om hans trofasthet. Denna fråga fångar tonträdet i hela psalmen: inte att människan ensam skulle täcka allt, utan att människans liv må spegla Guds storlek genom tacksamhet, minne och lovprisning.
Helhetlig betydelse
Versen pekar på två böjelser hos ett troende hjärta: först en uppriktig uppskattning av Guds väldiga gärningar – deras djup och mångfald – och sedan viljan att berätta om dem i samklang med livet. Den säger oss att lovsången inte bara är känslomässigt uttryck utan också ett aktivt vittnesbörd: vad Gud har gjort, måste nämnas och förklaras i vardagen. I sammanhanget ser man framför sig hur Israels vandring i öknen, exilen och gudsgemenskapens välsignelser blir material för lovsång och undervisning för nästa generation.
Tre centrala teman
Relaterade passager
Jämför: Psaltaren 78:4–7 – minnesförkunnelse i ödmjukhet för att varje generation skall känna och förkunna Guds gärningar. 1 Krön. 16:8–12 – en samling vittnesmål och lovsång där Guds under och trofasthet uppmärksammas offentligt. Habakkuk 3:2 – bön om att få uppleva Guds verk och att förkunna hans dofter av nåd.
Betydelsefulla kopplingar:
Praktisk reflektion
I vår tid står varje troende inför frestelsen att reducera Guds storhet till personliga upplevelser utan offentlig vittnesbörd. Denna vers uppmanar till en balans: erfarenhet av Guds hand och ett aktivt språk som delar det som är gott och rättfärdigt. Fundera över hur dina vardagsord och handlingar vittnar om Guds trofasthet – i vänskap, arbete och kyrkans gemenskap.
Sammanfattning
Psaltaren 106:2 utmanar oss att se Gud som den som är fullkomligt väldig och förtjänar vårt breda vittnesbörd. Det är ett upprop till tacksamhet, minne och offentlig tillbedjan – att vår existens och vår mun må bära hans lov med tydlighet och ödmjukhet.
Cross-reference (korta förklaringar):
Ps 78:4 – att förkunna Guds under och visa hans gärningar; uppmanar till eftertanke och undervisning.
Ps 145:4 – varje släkte skall prisa dina under och lovsjunga din storhet; understödjer idén om flera generationers vittnesbörd.
Hebreerbrevet 10:24 – uppmanar till att uppmuntra varandra i kärlek och goda gärningar; kopplar vittnesbörd till gemenskapens styrka.
Not: Inga längre citat ur de nämnda kommentatorerna används här, men deras inflytande ligger i hur texten tolkas som en integrerad del av svensk troshållning.