Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 106:1 Psaltaren 106:2 Psaltaren 106:3 Psaltaren 106:4 Psaltaren 106:5 Psaltaren 106:6 Psaltaren 106:7 Psaltaren 106:8 Psaltaren 106:9 Psaltaren 106:10 Psaltaren 106:11 Psaltaren 106:12 Psaltaren 106:13 Psaltaren 106:14 Psaltaren 106:15 Psaltaren 106:16 Psaltaren 106:17 Psaltaren 106:18 Psaltaren 106:19 Psaltaren 106:20 Psaltaren 106:21 Psaltaren 106:22 Psaltaren 106:23 Psaltaren 106:24 Psaltaren 106:25 Psaltaren 106:26 Psaltaren 106:27 Psaltaren 106:28 Psaltaren 106:29 Psaltaren 106:30 Psaltaren 106:31 Psaltaren 106:32 Psaltaren 106:33 Psaltaren 106:34 Psaltaren 106:35 Psaltaren 106:36 Psaltaren 106:37 Psaltaren 106:38 Psaltaren 106:39 Psaltaren 106:40 Psaltaren 106:41 Psaltaren 106:42 Psaltaren 106:43 Psaltaren 106:44 Psaltaren 106:45 Psaltaren 106:46 Psaltaren 106:47 Psaltaren 106:48
Psalm 106:24 (SV1917) – Föraktade det ljuvliga landet
Versens sammanhang i Psaltaren är en utforskning av Israels uppror och Guds trogna behållning av sitt löfte trots deras misslyckanden. Psalmisten recenserar hur Guds folk när de varit flyktiga i tron och varit olydiga, drabbats av bitterhet inför landet som Gud hade lovat. Det svenska 1917-års översättningens formulering pekar särskilt på ett vägran att tro på Guds ord, vilket leder till en förlust av förväntan och gudstjänstens djup.
Huvudbetydelse
Versen uttrycker en moralisk bedömning av Israels klagan mot landet och deras vägran att nysta i Guds ord. De såg landet som “ljuvliga landet” i positiv mening, men deras tro återkallades när de inte höll fast vid Guds ord. Det pekar mot en tro som inte bara är emotionell kärlek till landet utan en trofasthet inför Guds påbud och löften. Modernt sett kan vi fånga tanken att bekämpa tvivel genom att hålla fast vid Guds ord även när omständigheterna är svåra.
Viktiga teman
Relaterade passager
• Tilltro inför löften i 4 Mosebok 14 och 1 Korinthierbrevet 10:6–11 påminner om att våra faror och upprepade misslyckanden kan vara lärorika när vi håller fast vid Guds ord. Kort sammanhang: det gamla folket vägrar tro i öknen trots Guds under.
• Psalm 106 själv lyfter fram hur folkets olydnad upprepas genom historien; jämför gärna med Hebreerbrevet 3–4 där tro och lydnad under påminnelser ifrågasätts och där löftet om vila ges till de som vandrar i tro. Sammanhang att se tro som vandring, inte en enskild upplevelse.
Praktisk tillämpning
1) Om du kämpar med tvivel, sökningen efter att leva i vad Gud har sagt snarare än i hur du känner dig. 2) Låt Guds ord forma din syn på omständigheterna – landet är “ljuvliga” i ett gudsrelationellt perspektiv, inte bara i bekvämlighet. 3) Be om kraft att hålla fast vid löftet även när vädret i livet känns mörkt.
Kort sammanfattning
Psalmens nämnda vers markerar faran i att förkasta Guds ord när vi möter motgångar. Genom att tro på Guds ord och låta det vägleda oss i svåra tider, får vi behålla en verklig relation till landet och löftena som Gud har gett.
Korsreferenser och förklaringar
• 4 Mosebok 14 — påminner om tvivel inför löftet och respondens till underverk. Ordet påminner om vikten av tro när motstånd uppstår.
• Hebreerbrevet 3–4 — tro och vila kopplas till vilans löfte; där uppmanas trofasthet trots faror och frestelser.
• Psalm 106:1–5 — helgstund om Guds trofasthet trots folkets misslyckanden, en ram för att förstå detta versens funktion i hela psaltaren.
Kommentarhistorikens noteringar (utvalda korta citat):
Matthew Henry och Albert Barnes har i sina verk betonat hur tvivel mot Guds ord används som skäl till att avvisa lovet, och Adams Clarke understryker att Guds trofasthet står fast medan människans tro ofta skakas av omständigheter. Inga specifika fullstora citat kräver här återgivning, men deras linjer speglar gemensamma insikter om troens kraft i hågkomsten av Guds löften.