Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 37:1 Psaltaren 37:2 Psaltaren 37:3 Psaltaren 37:4 Psaltaren 37:5 Psaltaren 37:6 Psaltaren 37:7 Psaltaren 37:8 Psaltaren 37:9 Psaltaren 37:10 Psaltaren 37:11 Psaltaren 37:12 Psaltaren 37:13 Psaltaren 37:14 Psaltaren 37:15 Psaltaren 37:16 Psaltaren 37:17 Psaltaren 37:18 Psaltaren 37:19 Psaltaren 37:20 Psaltaren 37:21 Psaltaren 37:22 Psaltaren 37:23 Psaltaren 37:24 Psaltaren 37:25 Psaltaren 37:26 Psaltaren 37:27 Psaltaren 37:28 Psaltaren 37:29 Psaltaren 37:30 Psaltaren 37:31 Psaltaren 37:32 Psaltaren 37:33 Psaltaren 37:34 Psaltaren 37:35 Psaltaren 37:36 Psaltaren 37:37 Psaltaren 37:38 Psaltaren 37:39 Psaltaren 37:40
Psaltaren 37:25 (SV1917) – Kontext och betydelse
I denna vers av Psaltaren uttrycker Salomos vishet en livslång observation över Guds trofasthet. Inom sammanhanget följer psalmen en etisk och praktisk uppmaning till tålamod medan de rättfärdiga står i skugga av orättvisor. Versen fungerar som ett personligt vittnesmål: Gud har varit trofast genom livets olika skiften, även när åren blivit många. Denna erfarenhet passar in i en längre tröstespegling om att den som följer Herren inte lider nöd eller övergivande i strävan efter rättvisa och försörjning.
Central betydelse
Versen säger ett enkelt men kraftfullt: under min livstid har jag kallat mig ung och nu gammal, och jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans barn lånat bröd. Budskapet är inte om omedelbar rikedom utan om Gudssamhörighetens stabilitet: Guds trofasthet följer den rättfärdige och deras familjer genom generationer. Det är en erfarenhet som syftar till att stärka förtröstan i nuet, med blick mot Guds försorg.
Tre centrala teman
Relaterade passager
• Andra verser i Psaltaren betonar Guds trofasthet mot dem som vandrar i rättfärdighet och bryr sig om deras behov (t.ex. 37:3–4; 37:18). Dessa kopplingar förstärker det gemensamma budskapet: Gud ger trygghet och försörjning till de som litar på honom.
• Andra skrifter i det hebreiska tankesättet understryker Guds omsorg och försörjning för dem som fruktar Herren; detta sammanbinds här med erfarenheten av livets gång och generationers delaktighet i Guds gåvor.
Närstående praktiska reflektion
Versen uppmanar oss att minnas Guds trofasthet i livets olika skeenden. Förtroendet för att Gud uppehåller de rättfärdiga uppmuntrar oss att arbeta lojalt, vara vänliga mot andra och be om nödvändiga ting i tacksamhet, snarare än att frukta öknens knapphet eller orättfärdiga förlust. Det är ett kall att leva i tacksamhet och, när nöd uppstår, att vända blicken mot den Gud som aldrig sviker.
Kort sammanfattning
Psaltaren 37:25 vittnar om livslångt förtröstan på Guds trofasthet. Den rättfärdige och hans barn upplever inte övergivenhet eller brist när Gud är deras försörjare. Versen fungerar som ett personligt vittnesmål som uppmuntrar tålamod, rättfärdighet och tillit till himmelska försörjare i vardagens prövningar.
Korsreferenser
• Psalm 37:3–4 – uppmanar att göra väl och lita på Herren, vilket kopplas till den försörjning och trygghet som beskrivs i v.25. Förklaring: förtröstan leder till rättfärdiga handlingar och Gud verkar genom dem.
• Matteus 6:33 – betonar att söka Guds rike och hans rättfärdighet först; löser därmed oro om livets behov; kopplingen ligger i att Gud i trohet tillför nödvändigheter.
Urval av kommentarer från äldre källor (utdrag och sammanfattning):
Matthew Henry – betonar att den som lever i tro övervinner oro och ser Guds trofasthet i varje ålder; versen fungerar som en personlig trygghet för både enskild och familjen.
Albert Barnes – understryker att rättfärdiges liv och barnens försörjning vittnar om Guds godhet; hänvisar till att vägen med Gud inte lämnar bristen oförklarad utan visar Guds omsorg över tid.
Adam Clarke – poängterar att livets långa erfarenhet ger visshet om Guds trofasthet och att brödsbrist inte följer den som håller fast vid rättfärdigheten.
Citat (exakta korta citat ur Henry/Barnes/Clarke när tillgängliga):
”I have been young, and now am old” – återges som formellt utgångspunkt i Clarkes och Henrys kommentarer som stöd för livslångt vittnesmål om Guds trofasthet.