Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 25:1 Psaltaren 25:2 Psaltaren 25:3 Psaltaren 25:4 Psaltaren 25:5 Psaltaren 25:6 Psaltaren 25:7 Psaltaren 25:8 Psaltaren 25:9 Psaltaren 25:10 Psaltaren 25:11 Psaltaren 25:12 Psaltaren 25:13 Psaltaren 25:14 Psaltaren 25:15 Psaltaren 25:16 Psaltaren 25:17 Psaltaren 25:18 Psaltaren 25:19 Psaltaren 25:20 Psaltaren 25:21 Psaltaren 25:22
Vers 25:13 — Lycka och landets besittning
Den som färdas i rättfärdighet och litar på Guds vägledning får både ett liv av glädje och framtida trygghet i landet; Guds godhet säkrar en stabil arvedel för den troende och hans barn.
Litterär kontext
Psalm 25 är en bön och en tillitsförklaring där psalmisten bekänner sin beroende av Herren. Vers 13 bygger vidare på ett hopp om Guds vägledning och om vägen som leder till ett fridfullt liv. Betydelsen ligger i gudsrelationen snarare än i världens framgångar: den som frimodigt vandrar i Herrens sanna väg får uppehåll under Guds beskydd och ett säkert arv.
Teologisk betydelse
Vägens princip är rättfärdighet framför framgång. Att leva i lycka är inte primärt ett ytligt välstånd utan ett inre tillstånd som följer av Guds närvaro. I kontrast till världen som söker snabba framgångar, förkunnar psalmen att Gud bevarar den som vittrar sin väg inför honom och låter honom få en etisk arvedel: landet blir tecken på Guds trofasthet och löftet som går i arv till den troende och hans ättlingar.
Cross-referenser och sammanhang
Kommentar: Dessa band visar hur Guds ord integrerar personligt liv och kollektivt arv: den troendes lycka är tron på Gud, och landets besittning pekar mot ett mål där Gud är Herre över både person och land.
Reflektionens frågor
Sammanfattande tolkning
Versen understryker att den rättfärdiga livsvägen leder till Gudstjänst, inre frid och ett framtida arv. Den enskilde och hans efterkommande får del av Herrens trofasthet, inte genom världsmässiga jämförelser utan genom en tro som följer Guds väg. L happiness är ett resultat av gudstro och lydnad, medan landet symboliserar ett stabilt gudsbeskydd över generationer.
Kommentarresurs: Sammanläggning av Hannah Henry, Barnes och Clarke-liknande insikter i harmoni med svenska läsningar.
Cross-referenser kort: Ps 1:1-3 — vägen till lycka följer den som njuter av Guds lag; Jeremia 31:33–34 — ett nytt arv och ett evigt land, där Gud skriver sin lag i hjärtan; 2 Kor 5:17 — det nya livet i Kristus bär arvet som inte förstörs av tidens gång.