Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 37:1 Psaltaren 37:2 Psaltaren 37:3 Psaltaren 37:4 Psaltaren 37:5 Psaltaren 37:6 Psaltaren 37:7 Psaltaren 37:8 Psaltaren 37:9 Psaltaren 37:10 Psaltaren 37:11 Psaltaren 37:12 Psaltaren 37:13 Psaltaren 37:14 Psaltaren 37:15 Psaltaren 37:16 Psaltaren 37:17 Psaltaren 37:18 Psaltaren 37:19 Psaltaren 37:20 Psaltaren 37:21 Psaltaren 37:22 Psaltaren 37:23 Psaltaren 37:24 Psaltaren 37:25 Psaltaren 37:26 Psaltaren 37:27 Psaltaren 37:28 Psaltaren 37:29 Psaltaren 37:30 Psaltaren 37:31 Psaltaren 37:32 Psaltaren 37:33 Psaltaren 37:34 Psaltaren 37:35 Psaltaren 37:36 Psaltaren 37:37 Psaltaren 37:38 Psaltaren 37:39 Psaltaren 37:40
Psaltaren 37:7 (SV1917) – Var stilla för HERREN och förbida honom
Stället visar en grundläggande livsstil: att låta tålamod och gudstro prägla våra reaktioner när andra verkar få sin väg att lyckas. Den som väntar på HERREN upplever hans trofasthet mer än egen behovskonst eller snabb tillfredsställelse.
Huvudpoängen i versen
Guds folk ombeds vara stilla och vänta på Herrens ingripande, i stället för att avundas eller rasa när orättvisa eller omständigheter tyder på andras framgång. Det är ett uttryck för tillit: själv när vi ser andra lyckas genom list eller snåriga planer, står vi fast i Guds timming och rättvisa.
Litterär kontext
Psalm 37 är en suverän psalm om rättfärdighetens och gudstroens väg i en värld där orättvisa verkar avgå. Den inleder med en uppmaning att inte förväxla tyst tålamod med passivitet, utan att aktivt öva tillit inför Gud. Vers 7 följer upp en rad anvisningar om att lita på Herren och lämna domen i hans händer. Genom hela psalmen kontrasteras den rättfärdiges tro mot den onda människans frestelser, och stillheten blir en form av lydnadsutövande inför Guds suveränitet.
Teologisk betydelse
Versen framhäver tre centrala sanningar: tålamod i gudstjänsten, förbidan i överlåtelse till Guds tidsplan och avhållsamhet från frestelsen att bedöma eller handla utifrån mänsklig rättvisa. Den undervisningen bibehåller en teologi av vardagskyrklighet där människan erkänner sin begränsning och vänder sig i förtröstan till sin Skapare. I Jesus Kristus uppfylls den här hållningen när han följer Fadern, inte när han söker mänsklig välsignelse genom världens takter.
Kopplingar i Skriften
Cross-referenser i korthet: 1) Ordspråksboken uppmanar att inte skynda sin dom över andra; 2) Psalm 37 helhet om att vänta på Herren när ondskan verkar triumfera; 3) Romarbrevet påminner om att rättfärdigheten kommer av tro, inte av människans strävan.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Versen uppmanar till stillhet inför Herren och förbidan, särskilt när andras väg verkar lyckosam. Det är en uppmaning till gudstro som övergår frestelsen att bedöma och agera utifrån mänsklig skärpa. Genom att hålla ögonen fästa vid Guds trofasthet finner man ro och rättfärdighet i rätt tid.
Notering om citat: Ingen av de citerade exakta formuleringarna används här i sin helhet från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke; om deras distinkta ord används, anges kort för tydlighet och respekt för upphovsrätten i public domain-sammanhang.