Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 89:1 Psaltaren 89:2 Psaltaren 89:3 Psaltaren 89:4 Psaltaren 89:5 Psaltaren 89:6 Psaltaren 89:7 Psaltaren 89:8 Psaltaren 89:9 Psaltaren 89:10 Psaltaren 89:11 Psaltaren 89:12 Psaltaren 89:13 Psaltaren 89:14 Psaltaren 89:15 Psaltaren 89:16 Psaltaren 89:17 Psaltaren 89:18 Psaltaren 89:19 Psaltaren 89:20 Psaltaren 89:21 Psaltaren 89:22 Psaltaren 89:23 Psaltaren 89:24 Psaltaren 89:25 Psaltaren 89:26 Psaltaren 89:27 Psaltaren 89:28 Psaltaren 89:29 Psaltaren 89:30 Psaltaren 89:31 Psaltaren 89:32 Psaltaren 89:33 Psaltaren 89:34 Psaltaren 89:35 Psaltaren 89:36 Psaltaren 89:37 Psaltaren 89:38 Psaltaren 89:39 Psaltaren 89:40 Psaltaren 89:41 Psaltaren 89:42 Psaltaren 89:43 Psaltaren 89:44 Psaltaren 89:45 Psaltaren 89:46 Psaltaren 89:47 Psaltaren 89:48 Psaltaren 89:49 Psaltaren 89:50 Psaltaren 89:51 Psaltaren 89:52
Översikt över Psaltaren 89:17 (SV1917)
I denna vers betonas Guds närvaro och vad som ger glädje och upphöjelse åt de som följer honom. I psaltaren som helhet framställs Guds trofasthet och nåd mot de trogna, och här knyts deras fröjda till hans namn och rättfärdiga väsen. Det är en påminnelse om att vår glädje inte är grundad i våra omständigheter utan i Guds härlighet och hans verkan genom rättfärdighet.
Versen i sitt sammanhang
Psalm 89 utgör en deklaration av Guds trofasthet mot Davids hus och löftets varaktighet. Vers 17 lyfter fram att de som tillhör Guds folk finner sin glädje i hans namn och i att Guds rättfärdighet verkar i deras liv. Det är en teologisk poäng: när Gud upphöjer och välsignar, följer glädje och trygghet som konsekvens hos de trogna.
Huvudlärdomen
Den centrala lärdomen är att vår glädje och upphöjelse kommer genom Guds egen rättfärdighet och trofasthet. Det är Guds namn—Hans karaktär och behag—som ger stabilitet och fröjd. De som lever inför honom upplever hans rättfärdighet i praktiken och upphöjs sakteligen i sin livsföring och i deras relation till honom.
Jämförelser med andra bibelpassager
Kanske närmast i tanke är liknelsen i Psaltaren 33:21 där tron på Herren bringar glädje i hjärtat; här kopplas glädje direkt till att fröjda sig i Guds namn och att hans rättfärdighet verkar i livet.
Praktisk tillämpning
Cross-referenser och korta förklaringar
Kommentarutblick och sammanfattning
Kommentarerna hos äldre källor som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar ofta att Guds närvaro och trofasthet ger troende en inre glädje som inte beror på yttre omständigheter. En viktig poäng som återkommer är att fröjda sig i Guds namn innebär att se hans karaktär och hans rättfärdighet som den grundläggande källan till vår glädje och vår upphöjelse. I denna verse är upphöjelsen inte primärt social eller politisk utan andlig—Guds rättfärdighet verkar i och genom hans folk, och deras liv blir till fäste där hans äkthet och godhet upphöjs.
Sammanfattningsvis är Psaltaren 89:17 en påminnelse om att vår djupa glädje ligger i Guds Namn—hans trofasthet och rättfärdighet—och att han genom sin närvaro gör våra liv värt att upphöjas. Denna syn ropar till stillhet och tillförlitlighet inför honom i varje situation.
Exakta citat från Mattheus Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast i begränsade och relevanta sammanhang; ingen av dessa källor tillhandahåller längre, oförändrade citat i denna text utan sammanhangsbaserad parafras.