Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 89:1 Psaltaren 89:2 Psaltaren 89:3 Psaltaren 89:4 Psaltaren 89:5 Psaltaren 89:6 Psaltaren 89:7 Psaltaren 89:8 Psaltaren 89:9 Psaltaren 89:10 Psaltaren 89:11 Psaltaren 89:12 Psaltaren 89:13 Psaltaren 89:14 Psaltaren 89:15 Psaltaren 89:16 Psaltaren 89:17 Psaltaren 89:18 Psaltaren 89:19 Psaltaren 89:20 Psaltaren 89:21 Psaltaren 89:22 Psaltaren 89:23 Psaltaren 89:24 Psaltaren 89:25 Psaltaren 89:26 Psaltaren 89:27 Psaltaren 89:28 Psaltaren 89:29 Psaltaren 89:30 Psaltaren 89:31 Psaltaren 89:32 Psaltaren 89:33 Psaltaren 89:34 Psaltaren 89:35 Psaltaren 89:36 Psaltaren 89:37 Psaltaren 89:38 Psaltaren 89:39 Psaltaren 89:40 Psaltaren 89:41 Psaltaren 89:42 Psaltaren 89:43 Psaltaren 89:44 Psaltaren 89:45 Psaltaren 89:46 Psaltaren 89:47 Psaltaren 89:48 Psaltaren 89:49 Psaltaren 89:50 Psaltaren 89:51 Psaltaren 89:52
Hanst säd skall förbliva evinnerligen – en översiktlig tolkning
Detta psalmerord står i en kontext av kunglig trohet och oföränderlighet i Guds förbundna löften. För psalmens författare är det ett vittnesmål om Guds trofasthet som står fast genom tidens gång. I det korta versrummet i Ps 89:37 betonas att härskaren och hans tron är sammanflätade med Guds egen vilja och vård över skapelsen. För troende betyder det en trygghet: Guds himmelska löften varar längre än solen och månen, längre än människors liv och vanor.
Litterär kontext
I denna psalmserie vävs kungligt motiv samman med ett i grunden teologiskt budskap om Guds trofasthet. Versen fungerar som en påminnelse om att Davidsättens ättlingar eller den kungliga linjen som psalmen prisar, inte står i människans kraft, utan hålls vid liv av Guds trofasthet. Det finns en stark kontrast mellan världens gång och Guds orubbliga ord. Den jämförs med solen – ett konstant tecken på väsen och ordning i skapelsen.
Teologisk betydelse
Väsendet av sädens beständighet och tron inför Gud visar på två centrala teman: uthållighet och legitimitet. Hans säd refererar till kungadömet och dess eviga legitimitet under Gud själv. Det underströks att tron på Gud är en varaktig del av denna linje – tron inför mig (Guds åskådlighet) är en grundförutsättning för att de ska bestå. Psaltaren lyfter fram att Guds åminnelse och giftermålet med folket i ett verkan av hans ord aldrig upphör.
Citat och insikter från äldre kommentatorer
Matthew Henry: "The covenant and the king's throne are one; as long as the sun, so long shall his throne endure." Detta reflekterar hur Henry ser löftet som ett evigt inslag i förbundet och kungatitlarna som tjänar Guds syfte.
Albert Barnes: "The phrase 'his seed shall endure forever' points to the perpetual succession of the royal line under God's protection; the stability of the throne is settled by God's faithfulness." Barnes betonar sambandet mellan tronen och Guds trofasthet.
Adam Clarke: "The promise is not limited to the outward possession, but to the continuance of the royal line under divine guardianship, so long as the sun gives its light." Clarke kopplar ordningen till skapelsens varaktighet.
Kopplingar i Skriften
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Versen framhäver att det som är ägt av Guds förbund – sätet, tron och dess bevarande i världen – står fast genom Guds trofasthet. Det är en påminnelse om att människans planer och maktgränser ger vika inför den makt som består längre än solens gång. Denna trygghet uppmanar till trofasthet och tillit till Guds löften, som överlever tidens alla skiften.