Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 73:1 Psaltaren 73:2 Psaltaren 73:3 Psaltaren 73:4 Psaltaren 73:5 Psaltaren 73:6 Psaltaren 73:7 Psaltaren 73:8 Psaltaren 73:9 Psaltaren 73:10 Psaltaren 73:11 Psaltaren 73:12 Psaltaren 73:13 Psaltaren 73:14 Psaltaren 73:15 Psaltaren 73:16 Psaltaren 73:17 Psaltaren 73:18 Psaltaren 73:19 Psaltaren 73:20 Psaltaren 73:21 Psaltaren 73:22 Psaltaren 73:23 Psaltaren 73:24 Psaltaren 73:25 Psaltaren 73:26 Psaltaren 73:27 Psaltaren 73:28
Psalm 73:9 (SV1917): "Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;"
Kort sammanhang: Psalm 73 delar Asafs bekännelse om hur fiendskap och frästelser gör det till en prövning att tro. I början av psalmen försäkrar Asaf om Guds trofasthet för dem som är uppriktiga hjärtan, medan han själv brottas med att förstå varför de gudlöse verkar lyckas. I verserna 9 och följer gestaltar han hur dessa människor höjer sina prat kring sitt liv och sin makt — en bild av högmod och förhävelse som försöker göra Gud närvarande i deras ord och liv som om de härskade över mänskligheten.
Central innebörd
Här beskriver psalmisten hur de beskrivna människorna uttrycker sin stolta förmåga i oräckt prat och högflygande ambitioner. De verkar röra sig som om de hade himmelskt hög status, samtidigt som deras talspråk verkar trampa nedåt i jorden. Det är en kontrast mellan det som egentligen är i stället och det som de själva proklamerar — ett bildspråk för förhävelse och okränkbarhet inför Gud.
Nyckelteman
Relaterade avsnitt
• Psalm 73:3–9 belyser Asafs första tvivel och senare återfinnande av Guds godhet när han förstår den rättfärdiges slut. Denna vers visar hur ord och tunga kraft ska prövas inför Gud.
• Ordspråksboken 16:18 varnar för högmod: "Högmod går före fall" — en princip som svarar på psalmistens observationer om försämrad moral bakom pratsamma mäktiga gester.
• Jak 3:5–6 understryker hur tungan kan sätta världen i brand och visa hur kraftfullt ord kan vara, både till uppbyggelse och skada.
Praktisk reflektion
Versen utmanar oss som läsare att granska våra egna ord och vår offentliga bild. Hur ofta låter vi tungan gå före eftertanke i strävan efter erkännande eller makt? Psalmens oro uppmanar till ödmjukhet inför Gud: låt vår tunga upplysa och uppmuntra, inte skada eller förnöja oss i högmod. Sann styrka ligger inte i högt tal eller yttre status utan i rättfärdighet och respekt inför Gud.
Andra viktiga tankar i sammanhanget
– Författaren Henry, Barnes och Clarke påpekar ofta att tungan är ett mått på hjärtats ordning; de betonar att Gud ser vad som händer i tystnad lika väl som i publik ståndpunkt. Deras kommentarer förstärker intrycket att här är en påminnelse om yttre framgång som inte höjer människan inför Gud men som utarmar ödmjukheten.
Avslutande sammanfattning
PS 73:9 fångar scenen där de högljudda tar plats i himmeln med sina ord och deras tunga drar på jorden. Det är en påminnelse om att ordens kraft speglar hjärtats tillstånd och att sann styrka ligger i rättfärdighet inför Gud. Genom lugn och ödmjukhet kan troende se igenom högmodets yttre och vända blicken mot Guds trofasthet.