Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 71:1 Psaltaren 71:2 Psaltaren 71:3 Psaltaren 71:4 Psaltaren 71:5 Psaltaren 71:6 Psaltaren 71:7 Psaltaren 71:8 Psaltaren 71:9 Psaltaren 71:10 Psaltaren 71:11 Psaltaren 71:12 Psaltaren 71:13 Psaltaren 71:14 Psaltaren 71:15 Psaltaren 71:16 Psaltaren 71:17 Psaltaren 71:18 Psaltaren 71:19 Psaltaren 71:20 Psaltaren 71:21 Psaltaren 71:22 Psaltaren 71:23 Psaltaren 71:24
Psalmerna 71:19 (SV1917): Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
Huvudpoängen i versen
Författaren upphöjer Guds rättfärdighet och stödjer sitt hopp med ett sakramentalt minne av Guds stora gärningar. Denna hymniska bön står i ett livsåterställande sammanhang där Gud har varit en trofast räddare, och där människan uttrycker sin förundran över Guds mäktiga verk. Här framträder en teologisk axel: Guds rättfärdighet är övertygande och universell, och människan söker sig i tro till honom som den oförgänglige noch ofrånkomlige domaren och frälsaren.
Literärt sammanhang
Psalmens tema kretsar kring Guds trofasthet genom livets gläntor och prövningar. Versen fungerar som en höjning av tidigare vittnesmål om Guds under och skydd, och den förbinder personligt vittnesbörd med universell ödmjukhet inför Gud. Den retoriska uppbyggnaden förstärker tonens vördnad: “din rättfärdighet når till himmelen” talar om Guds oändliga mått och människans begränsning, medan frågan “vem är dig lik?” upphöjer Gud över alla skapelser.
Teologisk signifikans
Rättfärdighet som når till himmelen framställs som ett vittnesbörd om Guds oändliga gudomlighet och hans trofasthet. Denna rättfärdighet är både rättmätig och generös, en grund för tillit och lofpris. Samtidigt pekar uttrycket på Guds unika status: ingen är lik Gud i hans makt, visdom och kärlek. Versen fungerar som en teologisk koreograf där mänskliga rop på hjälp möts av Guds majestät.
Kopplingar i Skriften
Dessa passager sammanfattar på olika sätt att Guds rättfärdighet och storhet är grunden för hopp och tillbedjan.
Frågor till reflektion
Kontextuell avslutning
I SV1917-förståelsen fångar versen en livaktig sakralt vittnesbörd: Gud är oändligt rättfärdig och överlägsen allt. Mötet mellan mänsklig litenhet och Guds majestät skapar en hållbar fond för tilltro och lovsång genom varje skede av livet.
Korsreferenser (snabba förbindelser)
Se följande stödjande texter som förstärker bilden av Guds rättfärdighet och hans överlägsenhet: Ps 36:6, Dan 4:34, Rom 11:33. Dessa visar hur rättfärdighet, storhet och vishet samverkar i Skriften och belyser den troendes hopp.
Sammanfattning
Versen höjer Guds rättfärdighet till himmelska höjder och gör frågan om hans likhet till en ropande erkännande av hans unika gudomlighet. Den ger en grund för både lov och förtröstan: Gud har gjort så stora ting, och ingen är som honom.
Utdrag från äldre kommentatorer (i korta ordalag)
Enlighet med MattHEny, Albert Barnes och Adam Clarke framhäver denna vers Guds majestät och trofasthet som kärna i tro och lovsång. De noterar att Guds ära upphöjs när människan erkänner hans oändliga rättfärdighet och överlägsenhet över allt skapat.