Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 71:1 Psaltaren 71:2 Psaltaren 71:3 Psaltaren 71:4 Psaltaren 71:5 Psaltaren 71:6 Psaltaren 71:7 Psaltaren 71:8 Psaltaren 71:9 Psaltaren 71:10 Psaltaren 71:11 Psaltaren 71:12 Psaltaren 71:13 Psaltaren 71:14 Psaltaren 71:15 Psaltaren 71:16 Psaltaren 71:17 Psaltaren 71:18 Psaltaren 71:19 Psaltaren 71:20 Psaltaren 71:21 Psaltaren 71:22 Psaltaren 71:23 Psaltaren 71:24
Psalm 71:13 (SV1917) i sammanhang
Psalm 71 är Davidpsalmen där den äldre mannen gångtaktiskt prisar Gud, söker hjälp och säkerhet i Herrens trofasthet, och bekämpar fiendernas hån. Vers 13 ligger i en bön om uppehåll och försvar mot motståndare som hotar Davids liv och ära. Denna bön är inte bara en privat vädjan utan också ett offentligt vittnesmål om Guds trofasthet mot de som hålls fast vid honom i ålderdom och lidande.
Versens sammanhang inom kapitlet
I Psalm 71 befaller David sin fortsatta tillit till Gud trots prövningar. Han recenserar Guds tidigare hjälp och frågar efter fortsatt räddning. Versen uttrycker en stark önskan att hans fiender och de som önskar hans skada ska drabbas av skam, blygd och förtret, samtidigt som Davids tro på Guds rättvisa får plats i hans bön. Budskapet är att rättfärdig kamp ofta kräver Gudsnärvaro och att Gud avsätter fiender som försöker undergräva den som håller fast vid Herren.
Huvudbudskap
Huvudpoängen i versen är att den som lever i tro och ödmjuk bön inför Gud kan begära att ondska och förakt som riktats mot honom ska åtföljas av Guds rättvisa. Det är ett uttryck för förväntan på att Gud inte låter undertryckare triumfera, utan ger dem som älskar rättvisa en offentlig skam som svar på deras förrädiska planer.
Nordiska kommentatorers insikt (inbakad sammanfattning)
Matthew Henry betonar att bönen inte är ett hätsk utfall utan en trofast begäran om Guds rättvisa och skydd. Albert Barnes framhåller att skam och blygd inte bara handlar om offentlig förödmjukelse utan om den gudomliga rättfärdighetens avslöjande av onda yttre och inre motiv. Adam Clarke lyfter fram att Davids erfarenhet av fienders illgärningar speglar en universell kamp mellan trohet till Gud och världslig strävan efter makt. Tillsammans visar dessa exegeter att denna bön är ett uttryck för vittnesbörd, hopp och moralisk riktning i lidandets stund. Ett kort citat från Henry används ofta i översikter: “Må de komma på skam och förgås” används hanterbart som en offentlig upprättelse av gudläran när det är Befriare som står i mitten.
Jämförande bibelställen
Liknande teman återkommer i andra Psalmer där rättfärdiga ber om Guds ingripande när förföljelse överskuggar livet (t.ex. Psaltaren 31:18; 109:29). Dessa passager belyser att Guds trofasthet ofta manifesteras som motåtgärder mot de som vill förgöra den som tillhör honom, och att Gud i sin rättvisa upprätthåller den troendes anseende när hans ärlighet blir attackerad.
Praktisk tillämpning
Cross-referenser
- Psaltaren 31:18: Fiendernas hån får sin färg när den rättfärdige finner sitt hopp i Gud.
- Psaltaren 109:29: Omvändelse och blygd för de som kritiserar de troende, medan den rättfärdige finner styrka i Herren.
- Romarbrevet 12:19: Gud är hämnaren, och människors vrede lämnas åt honom; vår uppgift är att låta Gud arbeta för rättvisa i tro och överlåtelse.
Sammanfattning
Psalm 71:13 uttrycker den rätta vägen för den som gör Guds vilja: be om skydd, rättvisa och bekräftelse i tro, även när hoten mot livet och anseendet ökar. Genom versen lär vi oss att Gud inte lämnar dem som håller ut i hoppet, utan att han i sin rättvisa ibland låter skam drabba de onda. På det sättet blir bön och tålamod en vittnesbåge om Guds trofasthet även i ålderdom och lidande.