Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
PSALTaren 36:5 (SV1917) – Förtvivl och arrogans i vägen utan botten
Huvudpoängen: Denna vers avslöjar hur den onde när sitt sinne bygger planer som syftar till förstörelse, och hur han trampar på en väg som inte är god utan skyr inte något ont. Texten belyser en människas inre uppror mot Guds rättfärdighet och fastställer ett domslut över den som lockas av illvilliga vägar. Samtidigt står Guds nåd i kontrast som den rättfärdiga vägen som leder till liv.
Litterär kontext
Psalm 36 är en klagosång som jämför den ondas och Guds nåds vägar. Den första delen (verserna 1–4) avslöjar illusionen hos den som menar sig kunna dölja sin ondska medan hans ord och tankar avslöjar hat mot rättfärdighet. Vers 5 förtydligar att trots denna förträfflighet i onda planer, står Guds trogna nåd och vishet fast och överträffar människans hopplösa förräderi. Denna vers fungerar som en genomgripande varning: den som sätter sitt hopp till egen rättfärdighet och ont kommer att möta Guds dom när tiden är inne.
Teologisk betydelse
Texten understryker två viktiga teologiska sanningar. För det första, att syndens grund ligger i människans hjärta och att den onda vägen ofta avslöjas i hur den planeras och genomförs. För det andra, att Gud inte låter varje ont motiv förbli ostraffat: han skyr inte för något ont utan låter rättfärdiga och orättfärdiga uppleva konsekvenserna av sina val. Samtidigt följer nåden en annan logik än världens rättfärdighet – Guds väg är en stig som kräver omvändelse och trohet, inte bara yttre rättvisa.
Kyrko- och bildningsidéer (cross-references)
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Psaltaren 36:5 visar att människans primära kamp är inifrån – ett sinne som formar planer som ofta bryter mot Guds rättfärdighet. Fallets verklighet står i skarp kontrast till Guds eviga omsorg och trofasthet. Genom att känna igen vår tendens att gå fel och vända oss till Herren, finner vi rikedom i hans nåd som leder oss tillbaka till rätt väg.
Exakta citat (endast om tillämpliga): För denna text används översättningen SV1917. De följande gamla kommentarer citerades endast när de uttryckligen används i sammanhanget:
Matthew Henry (ur 1700-talskommentarer): “... deras väg är full av förrädiska begär och de följer dem, fastän de känner deras förgänglighet.”
Albert Barnes (public domain): “The thought of ill-contrived plans of the wicked is not a mere whim; it is a settled purpose of the heart.”
Adam Clarke (public domain): “The wicked mind is set upon iniquity, and delights in it, until God’s judgments and the inward echo of guilt bring man to ruin.”