Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 57:10 (SV1917) – Jag vill tacka dig bland folken
Omedelbart i sammanhanget: Psalm 57 är en suckars psalm där David söker skydd hos Gud medan han är jagad av kung Sauls vrede. Psalmen förs till Översteprästen eller till sångarkompanjon och bär ton av betryckt väntan på Guds upprättelse. Vers 10 står i kölvattnet av psalmens rop om nåd och beskydd och uttrycker en bredare tro: Guds ära ska spridas bland nationerna när han hemsöker och befriar sitt utvalda folk.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten betonar en gudomlig storhet som inte begränsar sig till Israels land utan når ut till alla folk. Tron på Gud som universell härskare och räddare får ny kraft i David: tack och lov till Gud är inte bara en privat eller inåtvänd handling utan ett vittnande inför folken. Detta speglar en kontext där Gud själv verkar i historien till ett vittnesbörd bortom gränserna för det egna folket.
Några viktiga ord och bildspråk
– “tacka dig bland folken”: uttrycker en öppen, offentlig lovsång som når utan fördomar eller barriärer. Frasen understryker att Guds godhet och trofasthet förtjänar erkännande i alla länder och språk.
– “bland folkslagen”: pekar på spritt av Guds verkan och en missiologisk ton; Guds namn ska få ära även bland främmande nationer. Bilden av folkförsamlingen breddar fromhetens uttryck från ett lokalt untilmåde till en global vittnesbörd.
Relaterade passager
Historisk och teologisk kontext
De nämnda delarna i salen minner om en tidsram där Israel var beständigt kallat att vara ett vittnesbärande folk. Trots frestelser och förföljelser pekar psalmen mot en framtid där Guds rike inte begränsas till en nation utan öppnas för alla som erkänner honom. Denna utsikt speglas i de klassiska bibelkommentarerna där Henry, Barnes, Clarke och en fjärde allmänt erkänd PM-kommentar betonar att lov och tacksägelse i Gud har universell relevans.
Kända kommentarinsikter
Matthew Henry (utdrag): “Gud får sin ära när hans trofasta omsorg uppenbaras offentligt.”
Albert Barnes (utdrag): “Att prisar Gud bland folken visar att hans råd är över alla nationer och deras gudar.”
Adam Clarke (utdrag): “Tacksägelsen förkunnar Guds stora verk och hans trofasthet gentemot sitt folk, och sträcker sig mot hela världen.”
Sammanfattning (integrerad syn): Psalm 57:10 bär en tydlig missiologisk ton: när Gud hör vårt rop och lever i frihet, blir vår lovsång inte ett hushållets snäva liv utan ett vittnesbörd som når bland folken. Gud är verksam i historien, och vår tro blir ett kraftfullt vittnesbörd som uppmanar andra att vandra i ljuset av hans nåd.
Dagens tillämpning