Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 71:1 Psaltaren 71:2 Psaltaren 71:3 Psaltaren 71:4 Psaltaren 71:5 Psaltaren 71:6 Psaltaren 71:7 Psaltaren 71:8 Psaltaren 71:9 Psaltaren 71:10 Psaltaren 71:11 Psaltaren 71:12 Psaltaren 71:13 Psaltaren 71:14 Psaltaren 71:15 Psaltaren 71:16 Psaltaren 71:17 Psaltaren 71:18 Psaltaren 71:19 Psaltaren 71:20 Psaltaren 71:21 Psaltaren 71:22 Psaltaren 71:23 Psaltaren 71:24
Frälsning genom rättfärdighetens öra: Psalm 71:2 (SV1917)
Huvudpoäng: Denna böniga vers uttrycker ett djupt förtröstan på Guds rättfärdighet som klipp i svåra tider. Begäran om räddning och befrielse är inte bara ett behov av yttre frigörelse utan en vändning mot Guds trofasta väsen, där böjda öron symboliserar mottaglighet och omsorg.
Litterär kontext
I psalmens struktur står fråga, rop och förtröstan i samspel. Denna vers ligger i en bön av överlåtelse där psalmisten vädjar till Gud som är rättfärdig och trofast. Ordvalet förstår vi som ett upprop till rättfärdighetens väsen snarare än enbart till en juridisk handling; Gud ses som den som kan rädda och befria när människan står inför hot och förföljelse.
Theologisk betydelse
Rättfärdigheten här pekar framåt mot Guds väsen som det fasta ankaret i en förföljd människas liv. Rädda mig och befria mig betyder att människan erkänner sin beroende av Guds gåva av uppehälle och frälsning. Att Gud böjer sitt öra visar på personlig omsorg och närvaro; Gud hör, responderar och ingriper. Denna bön uppmuntrar troende att i konflikt inte förlora hoppet om Guds rättfärdiga ingripande.
Historiska och teologiska linjer
Inom den judiska och kristna traditionen betonas ofta att rättfärdighet inte enbart är en mänsklig plikt utan en egenskap hos Gud som blir frigörande när troende förtröstar på honom. Följande tidigare kommentarer i denna tradition speglar idén att Guds trofasthet är grunden för vår räddning: (1) Gud står som rättfärdig Domare och Frälsare; (2) hans öra är öppet för bön och nöd; (3) befrielse kommer genom hans kraft och trofasthet, inte genom människans egna gärningar.
Korsreferenser i Skriften
Betydelsen i dessa kopplingar är att bönens grund inte är vår egen styrka utan Guds personliga omsorg och trofasthet i tider av fara eller frykt.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
Versen uttrycker en tro på att Guds rättfärdighet är vår frälsning i tider av prövning. Den uppmuntrar troende att vända sig till Gud som den som hör, ingriper och befriar – inte genom människans kraft, utan genom Guds trofasthet och rättfärdighet som lyser i mörkret.
Kommentaröversikt och citat från kommentatorer
Texten harmonierar med klassiska samstämmigheter som lyft fram av äldre tolkare: att Guds rättfärdighet ger grund för befrielse och att böja örat symboliserar mottaglighet och omsorg. När Henry, Barnes och Clarke används som referenspunkter följs en linje där rättfärdighetens väsen står i centrum för gudomlig åtgärd och hjälp i nöd.
Notering om direkta citat: Eventuella exakta kortegeord ur Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke återges endast om de finns tillgängliga i källorna och med tydlig angivelse i texten ovan. Här ges inga långa citat av dem i denna version.