Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 71:1 Psaltaren 71:2 Psaltaren 71:3 Psaltaren 71:4 Psaltaren 71:5 Psaltaren 71:6 Psaltaren 71:7 Psaltaren 71:8 Psaltaren 71:9 Psaltaren 71:10 Psaltaren 71:11 Psaltaren 71:12 Psaltaren 71:13 Psaltaren 71:14 Psaltaren 71:15 Psaltaren 71:16 Psaltaren 71:17 Psaltaren 71:18 Psaltaren 71:19 Psaltaren 71:20 Psaltaren 71:21 Psaltaren 71:22 Psaltaren 71:23 Psaltaren 71:24
Psalm 71:23 (SV1917): "Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat."
Huvudpoängen: Denna vers är ett uttryck för röstens och själarens glädje över Guds frälsning. Sång och lovprisning följer på ett personligt erfaret gudomligt ingripande; en erfarenhet som sätter troens våra mål i ett allt bättre förtäljat ljus: Gud har räddat och bevarat liv.
Litterär kontext
I Psalm 71 talar en äldre troende som vet att lidande och förföljelse kan pröva trofasthetens väsen. Här väntar en avslutande instämmande ton som inte endast prisar Guds förbund utan också vittnar om en livslång erfarenhet av hans trofasthet. Vers 23 ser ut som ett högtidligt svar på Guds underbara ingripande: rösten höjs i lovsång, och själen själv fullständigt uppmanas att jubla i den frälsning som Gud tillfört.
Theologisk betydelse
Versen betonar tre dimensioner av frälsningens verkan: 1) röstens uttryck – läpparnas lovprisning som ett aktivt vittnesbörd; 2) själen som jublar – en inre glädje som överflödar till yttre tacksamhet; 3) den förlossning som Gud verkställt – en minnesbild av Guds räddning som skapar fortsatt tro och hopp. Detta framhäver en bibelvördnad där guds ingripande inte bara räddar utan också formar lovets liv i vardagen.
Lovsång och vittnesbörd i helig samklang
Sången är inte bara privat upprättelse; den är del av ett gemensamt vittnesbärande. När människor hör lovsångens klang, möter de en påminnelse om Guds trofasthet. Denna vers fungerar som en kall, men också en uppmuntran, att vår egen erfarenhet av förlossning leder oss till fortsatt tillbedjan och tillit.
Korsvägande frågor för reflektion
Korsreferenser
- Psalm 34:2 – lovet växer ur en ödmjuk uppmaning att prisa Herren i allt.
- Efesierbrevet 5:19-20 – lovsång och tacksägelse som en del av kristen gemenskaps livsföring.
- Romarbrevet 15:13 – hoppets och glädjens samband med Guds trofasthet i Jesu Kristi tjänst.
Sammanfattning
Psalmens avslutning i 71:23 fångar en central erfarenhet av tro: i förlossningens ögonblick vänds livets tystnad till sång och själens jubel. Sången blir en trofast berättelse om vad Gud har gjort och varför troende lever vidare i lovsång och tillit. Denna vers uppmanar till ett liv där varje dag vittnar om Guds räddning och Guds trofasthet.