Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 71:1 Psaltaren 71:2 Psaltaren 71:3 Psaltaren 71:4 Psaltaren 71:5 Psaltaren 71:6 Psaltaren 71:7 Psaltaren 71:8 Psaltaren 71:9 Psaltaren 71:10 Psaltaren 71:11 Psaltaren 71:12 Psaltaren 71:13 Psaltaren 71:14 Psaltaren 71:15 Psaltaren 71:16 Psaltaren 71:17 Psaltaren 71:18 Psaltaren 71:19 Psaltaren 71:20 Psaltaren 71:21 Psaltaren 71:22 Psaltaren 71:23 Psaltaren 71:24
Psaltaren 71:14 (SV1917) — "Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov."
Varför detta vers gör skillnad: I en psalm där David söker Guds hjälp och trofasthet genom livets växlingar, bär versen en hållbar försäkran. Trofasthet uppmanas inte bara som ett nuvarande lidelsens svar utan som en röst som växer i tacksamhet. Denna självkännedom – att hågkomma Guds godhet och att växa i hopp – ger en stabil ton i en andlig resa där motgångar och prövningar ofta kan äta upp vår beslutsamhet. Versens ord visar att trohet inför Gud inte är en stillastående känsla utan en rörelse: hoppet blir mer intensivt och aktivt i existerande gemenskap med Gud.
Originalkontext och huvudbudskap
I psalmen uttrycker Davids själ att hans livslånga färd kräver en fortsatt, fördjupad tillit till Gud. Denna vers sätter ord på en tro som inte förblir passiv utan utsträcker sig mot lovsång och vittnesbörd till nästa generation. Den bebodda principen är att Gud är lojal, och den troende svarar med ett liv som kontinuerligt förhärligar honom. Trots ålder och prövningar fortsätter Davids hopp – och det ökar i kraft – när minnesmåtten om Guds trofasthet fyller hjärtat.
Nyckelteman och tolkning
Korshänvisningar och sammanhang
1) Rom 15:4 betonar att vad som tidigare skrivits är till vår undervisning; hoppet hålls vid liv när vi minns Guds ord i frestande tider. Detta speglar Davids erfarenhet av att förena hopp med bön och minne. Kommentarssammanhang: minnen av Guds mäktiga gärningar stärka tron i nuet.
2) Ef 3:16–19 uppmuntrar bönens kraft att upplysa vår inre människa så att kärleken till Kristus blir bred och djup. Hoppet i psalmen svarar mot ett liv där Guds lovisering förankras i kärlekens erfarenhet av Kristus. Kommentarssammanhang: hoppets fördjupning leder till en erfarenhetsmässig kännedom av gudomlig kärlek.
3) Ps 27:4 och Ps 145:2 visar hur lovsån genom livet blir ett rop som aldrig upphör. Davids ord om att föröka lovets gärning finner relativa uttryck i psaltarens kontinuerliga vittnande.
Historisk och teologisk ledning
Berättelsen om Davids tro är ofta jämförd med klassiska kommentarer där hans erfarenhet av prövningar och beräkningar av Guds trofasthet ger modell för hur vi möter åldrande och lidande. Bland public domain-kommentatorer ger Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke tydliga antydningar till att hoppet inte är en känsla utan ett aktivt liv som fortsätter i lovsån och vittnesbörd även när omständigheterna förändras. Deras noteringar understryker att Gud alltid är källan till vår uthållighet och att lovet att föröka Guds lov är en karaktärsfråga lika mycket som en känsla.
Kort, praktiskt sammanhang
Hur lever man ut versen i vardagen? Utöva ett liv som:
Kort avslutning
Versen uppmanar till en livslång och växande tro som inte nöjer sig med nuet, utan strävar efter att ännu mer förhärliga Gud. Den förankrar hoppet i Herrens trofasthet och gör lovsån till ett dagligt uttryck i varje skede av livet.
Notering om citat från äldre kommentatorer: Ingen exakt längre quotation från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke förekommer i denna sammanfattning. Vid behov kan man hänvisa till deras längre kommentarer om Davids tro och lovsånens karaktär i deras respektive verk.