Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 55:1 Psaltaren 55:2 Psaltaren 55:3 Psaltaren 55:4 Psaltaren 55:5 Psaltaren 55:6 Psaltaren 55:7 Psaltaren 55:8 Psaltaren 55:9 Psaltaren 55:10 Psaltaren 55:11 Psaltaren 55:12 Psaltaren 55:13 Psaltaren 55:14 Psaltaren 55:15 Psaltaren 55:16 Psaltaren 55:17 Psaltaren 55:18 Psaltaren 55:19 Psaltaren 55:20 Psaltaren 55:21 Psaltaren 55:22 Psaltaren 55:23
Psaltaren 55:13 (SV1917): Vändning vid svek hos en vän
Huvudpoäng: David står inför svek från en närstående och finner svaret i trohetens och hoppets hållfasthet inför Gud, även när överraskande vändningar av människor gör ont.
Litterär kontext
I psaltaren 55 kommer David att reflektera över förräderi bland dem som står honom nära. Vers 13 återspeglar en dramatiskt byts frestande scenario: det är inte en fiende som smädar, utan någon närstående som förråder. Denna typ av lidande biter djupare än öppet hat, eftersom det berör det förtroende som byggts upp inom en vänskap eller gemenskap. Denna kontrast mellan yttre hot och inre svek förstärker känslan av att man inte kan gömma sig för faran utan att konfronteras av den som man litade på.
Återgivningen i SV1917 bevarar starkt denna känsla av plötslig, plågsam uppgörelse med förräderiet, och uppmanar läsaren att se upp till Gud i stället för att söka tillflykt hos människor som sviker.
Tolkning och teologisk betydelse
Versen visar på två centrala sanningar: först, att mänskligt vänskapligt svek kan vara mer förkrossande än fienders hot; för det andra pekar det till en djupare verklighet: människans förräderi står i ständigt behov av Guds trofasta närvaro. David vet att flykt inte är den rätta lösningen; han söker Gud som sin försvarare när vännen vänder sig bort. Denna hållning speglar en sakramental tro: Gud är den som aldrig sviker, och i honom kan människan finna trygghet även när världens relationer kollapsar.
Få bibelkommentatorer har uttryckt detta poängfullt utan att förlora sin respekt för den personliga smärtan. Samtidigt finns en underströmning av hopp: även när förräderiet känns oåterkalleligt, är Gud närvarande och behåller rättvisan och troskapen.
Kopplingar i Skriften
Exakt hänvisningar i bredare sammanhang pekar mot hur förräderi testade Davids tro och hur Guds trofasthet blev behållaren av hoppet i prövningar.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och tillämpning
Psaltaren 55:13 visar hur en troende möter förödmjukelse och förräderi hos någon man litade på. Budskapet är inte att förneka smärtan utan att rikta blicken mot Gud som vår enda trygga tillflykt. Denna insikt ryms i samma anda som de klassiska anonymt publicerade kommentarerna hos Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, vilka betonar att man i lidandet vänder sig till Gud, som känner vår smärta och upprätthåller rättvisa. Det understryker också att trohet mot Gud överskrider mänskliga relationer och ger en stadig grund även när världen känns instabil.