Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 55:1 Psaltaren 55:2 Psaltaren 55:3 Psaltaren 55:4 Psaltaren 55:5 Psaltaren 55:6 Psaltaren 55:7 Psaltaren 55:8 Psaltaren 55:9 Psaltaren 55:10 Psaltaren 55:11 Psaltaren 55:12 Psaltaren 55:13 Psaltaren 55:14 Psaltaren 55:15 Psaltaren 55:16 Psaltaren 55:17 Psaltaren 55:18 Psaltaren 55:19 Psaltaren 55:20 Psaltaren 55:21 Psaltaren 55:22 Psaltaren 55:23
Psalmerna 55:17 – "Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig."
Huvudpoängen: Psalmisten lär oss att bönen i lidelse och övermåttigt bekymmer inte behöver upphöra i trofasthetens disciplin. Rösten som ropar till Gud är inte en sista utväg utan ett uttryck för hoppets trohet: Gud svarar och räddar i sin tid, även när omgivningen brister i rättvisa och skydd.
Litterär kontext och sittyta
Denna psalm står i en serie av klagan och förtröstan där David eller en liknande företrädare vädjar till Gud i faror och personliga förräderier. Texten fångar ett ögonblick där hotet känns övermäktigt men där tron på Guds räddning återkommer tydligt. Versen fungerar som en privat katekes i tro: när människornas röster är högljudda i orättfärdighetens namn, svarar Gud genom bönens verktyg–uppenbarad nåd och befrielse.
Theologisk betydelse
Got att bönen inte är ett bidrag, utan en kommunikation med den allsmäktige. Att ropa till Gud är inte ett tecken på svaghet utan av ödmjuk tillit: Herren hör och verkar till sin rättfärdighet. I SV1917 är uttrycket tydligt: Herren skall frälsa mig. Denna förväntan på räddning är kopplad till Guds trofasthet mot sitt folks kallelse och löften, även i prövningarnas natt.
Kopplingar till andra skrifter
- Ordet rop i nöd återkommer i böner som psalm 34:18 och 4:2, där Gud närmar sig de ödmjuka. Dessa passager förstärker principen att Gud ofta verkar när människans egen styrka sviktar.
- I Nya testamentet ses liknande tema i Jesu bön i Getsemane, där lidande blir införing till tro och tillit till Fadern, vilket visar att rop om frälsning ofta är förenat med lydnad och tillit till Guds plan.
- Paulus uppmuntrar i romerska brevet 12:12 till bön och bärsökande, vilket fördjupar bilden av bönens kraft som väg till befrielse och uthållighet under prövning.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och slutsats
I denna korta men kraftfulla vers vänds blickens fokus från farorna till den Gud som hör. Bönens ögonblick blir en inställning: även när andra sviker och hoten känns verkliga, är det Herren som är räddaren. Det är inte först när allt är säkert som räddningen kommer, utan i den personliga handlingen att ropa till Gud och lita på hans trofasthet.
Exakta ord från äldre kommentatorer: Ingen längre direkt citat används här, men de tidiga Bibelkommentarerna understrycker att ropet i nöd är ett uttryck för tro och en förväntan på Guds ingripande. Om några satser skulle citeras ordagrant, skulle de i så fall hänvisa till Henrys, Barnes och Clarke verk som belyser bönens kraft och Guds trofasthet i prövning.
Kortfattade referenser
- Ref. ps. 34:18 – Guds närhet till dem som är förkrossade.
- Ref. Rom 12:12 – Bönens uthållighet och hopp.
- Ref. Matt 26:39 – Jesu böner i lidandets natt, där bönens trofasthet träder fram under prövning.