Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 22:1 Psaltaren 22:2 Psaltaren 22:3 Psaltaren 22:4 Psaltaren 22:5 Psaltaren 22:6 Psaltaren 22:7 Psaltaren 22:8 Psaltaren 22:9 Psaltaren 22:10 Psaltaren 22:11 Psaltaren 22:12 Psaltaren 22:13 Psaltaren 22:14 Psaltaren 22:15 Psaltaren 22:16 Psaltaren 22:17 Psaltaren 22:18 Psaltaren 22:19 Psaltaren 22:20 Psaltaren 22:21 Psaltaren 22:22 Psaltaren 22:23 Psaltaren 22:24 Psaltaren 22:25 Psaltaren 22:26 Psaltaren 22:27 Psaltaren 22:28 Psaltaren 22:29 Psaltaren 22:30 Psaltaren 22:31
Översikt av Psaltaren 22:29 (SV1917)
I denna vers uppenbaras en bred blick på Guds suveränitet över allt: riket tillhör Herren, och han råder inte bara över sitt folk utan även över hedningarna. Texten bär en ton av hopp och universell herravälde som ger tröst i prövningar och förstärker litarens tro på att Gud står bakom världens gång.
Versen i sammanhanget
Psaltaren 22 öppnas med en ton av lidande och åkallan till Gud, men slutar i ett budskap om Guds företag och rikesförvaltning. I resten av psaltaren återknyter vers 29 till en kosmisk ram: Herren regerar över nationerna och upprätthåller sitt frälsningsverk. Denna vers fungerar som en kulmen där den teologiska poängen om Guds suveränitet över alla språk, folk och riken blir tydlig.
Huvudpoängen
Beskrivning och tolkning ur historisk-lärdom
Kommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke lyfter fram hur psalmen talar om messiansk förväntan och Guds rikes universella räckvidd. Deras anteckningar understryker att även om hedningarnas makt ofta upplevs som det som går emot Guds folk, så står Herren över dem och styr världens händelser tills hans fullkomliga plan fullbordas. En viktig poäng är att troende inte ska förlora hoppet när omständigheterna ser mörka ut; Herren är den som sätter gränser och öppnar vägar i sin tid. En sammanfattning av deras synsätt visar hur versen tar fasta på både majestät och omsorg: Guds herravälde ger ordning i spridda delar av världen och ger hopp om frigörelse och rättfärdighet för hans folk.
Cross-referenser och sammanhang
kring länkar till andra delar av skriften som belyser Guds suveränitet:
Tillämpning
För oss som vittnar om tro i vardagen betyder denna vers att vi får en grundfasthet: även när samhällskrafterna känns övermäktiga, är Herren Herre, och hans rike fortgår. Vi uppmuntras att be om rättfärdighet och rättvisa i världen och att leva i ett ljus av hopp, övertygade om att Gud får sin vilja ske på jorden som i himmelen. Den universella regeringen ger oss frihet från panik när världen förändras; vår trygghet ligger i att tillhöra honom och delta i hans rikes yttringar av kärlek, rättvisa och barmhärtighet.
Sammanfattning
Psaltaren 22:29 försvarar en grundläggande sanning: riket är Herrens och han råder över hedningarna. Det är en vers som både ger tröst i lidande och uppmanar till ett liv i tro och trofasthet inför en Gud som styr världens gång till dess att hans fullända rike står fullt uppenbart.
Notering om citat från äldre kommentarer: Inga ord från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke citeras i sin helhet här. Deras undervisning sammanfattas ovan som sammanlänkar deras viktiga perspektiv om Guds universella herravälde och omsorg om sitt folk.