Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 22:1 Psaltaren 22:2 Psaltaren 22:3 Psaltaren 22:4 Psaltaren 22:5 Psaltaren 22:6 Psaltaren 22:7 Psaltaren 22:8 Psaltaren 22:9 Psaltaren 22:10 Psaltaren 22:11 Psaltaren 22:12 Psaltaren 22:13 Psaltaren 22:14 Psaltaren 22:15 Psaltaren 22:16 Psaltaren 22:17 Psaltaren 22:18 Psaltaren 22:19 Psaltaren 22:20 Psaltaren 22:21 Psaltaren 22:22 Psaltaren 22:23 Psaltaren 22:24 Psaltaren 22:25 Psaltaren 22:26 Psaltaren 22:27 Psaltaren 22:28 Psaltaren 22:29 Psaltaren 22:30 Psaltaren 22:31
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder
Överblick: Psalm 22 är en struktur som rör lidande och trofast tillit till Gud. I denna verskapitelpunkt rör sig bilden från personlig lidelse till offentlig bekännelse: den som hållit fast vid Gud genom prövningar kommer nu att dela Guds namn med andra, och i församlingen prisar Gud. Denna övergång från privat erfarenhet till gemensamt vittnesbörd är kärnan i psalmens rörelse.
I Psaltaren 22 bär tonen av en kämpande tro som växlar mellan rop på hjälp och uppmuntran. Vers 23 fungerar som en vändpunkt: den som varit sönderriven av lidande och kännetecknas av Guds närvaro får nu uppdraget att uppenbara Guds namn inför sina bröder i församlingen. Denna fegisande meningar speglar inte bara personlig befrielse utan ett ansvar inför gemenskapen att vittna om Guds godhet och trofasthet.
Huvudpoängen är att den som fått känna Guds frälsande närvaro i sin egen prövning blir en språkrörlighet för andra: tilliten blir offentlig lovsång. Församlingen får se och höra att Gud är trofast, även när livet är starkt motstridigt. Denna vers uppmanar till modet att gå från privat rop till offentligt vittnesmål och tillbedjan.
Andra ställen där vittnesbörd följer frälsningsupplevelse institutionerar liknande principer: personligt möte med Gud leder till Guds namn och ära inför församlingen. Denna rörelse från lidande till lovprisning är en biblisk genomgång.
När du upplever prövningar, håll fast vid Guds trofasthet och låt din egen erfarenhet bli ett vittnesbörd som stärker andra. Församlingen behöver de som kan tala om hur Gud har handlat i verkliga livssituationer. När du finner själva förtroendet att klä om din oro i lovsång, gör det till en gemensam bön och lovsång i gudstjänsten.
Kommentarer ur äldre källor betonar att detta är en tidig försmak av Messias lidande och seger—ett exempel på hur lidande inte är meningslöst utan förvandlar troende till vittnen. Som Matthew Henry uttrycker i sin kommentar växer man när man prisar Gud mitt bland församlingen, och det blir en övning i öppenhet inför andra. Som Albert Barnes och Adam Clarke noterar, är det centrala att tro och lova Gud i offentlig gemenskap, inte bara i tyst bön.
– Psalm 22:22-23: från lidande till offentligt vittnesmål.
– Hebreerbrevet 2:12: Jesus prisar Fadern i gemenskapen.
– Jakobsbrevet 1:2-3: prövningar formar tålamod och vittnesbörd.
Psalm 22:23 i SV1917 fångar ett grundläggande trossamband: när Gud uppenbaras som trofast i personliga prövningar, följer ett ansvar att offentligt prisa och vittna om honom inför bröderna och församlingen. Denna vers bär med sig en uppmaning till mod att dela erfarenhet av Guds trofasthet så att gemenskapen kan tvärtom stärkas i tro och lovsång.