Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 27:1 Matteus 27:2 Matteus 27:3 Matteus 27:4 Matteus 27:5 Matteus 27:6 Matteus 27:7 Matteus 27:8 Matteus 27:9 Matteus 27:10 Matteus 27:11 Matteus 27:12 Matteus 27:13 Matteus 27:14 Matteus 27:15 Matteus 27:16 Matteus 27:17 Matteus 27:18 Matteus 27:19 Matteus 27:20 Matteus 27:21 Matteus 27:22 Matteus 27:23 Matteus 27:24 Matteus 27:25 Matteus 27:26 Matteus 27:27 Matteus 27:28 Matteus 27:29 Matteus 27:30 Matteus 27:31 Matteus 27:32 Matteus 27:33 Matteus 27:34 Matteus 27:35 Matteus 27:36 Matteus 27:37 Matteus 27:38 Matteus 27:39 Matteus 27:40 Matteus 27:41 Matteus 27:42 Matteus 27:43 Matteus 27:44 Matteus 27:45 Matteus 27:46 Matteus 27:47 Matteus 27:48 Matteus 27:49 Matteus 27:50 Matteus 27:51 Matteus 27:52 Matteus 27:53 Matteus 27:54 Matteus 27:55 Matteus 27:56 Matteus 27:57 Matteus 27:58 Matteus 27:59 Matteus 27:60 Matteus 27:61 Matteus 27:62 Matteus 27:63 Matteus 27:64 Matteus 27:65 Matteus 27:66
“Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Det centrala budskapet i Matteus 27:46 färgas av Jesu djupa lidande och den förvirrade, nästan testiande tystnaden mellan himmel och jord. Det rop som ljuder ur honom i mörkret avslöjar båda hans fullärda tro och den mänskliga hjälplöshet som följer när det yttersta testet kommer. Denna salveliknande bön undersöker närvaro och frånvaro: tro och tvivel, när Gud verkar vara fjärran men ändå närvarande i centrum av det som sker för världens frälsning.
Självförtroende i den litterära kontexten
Matteus placerar denna utrop i mitten av Jesu död som en nyckelgestalt i hans lidandes sätt. Versen återger inte bara en bön utan en rubro av hans uppdrag: att fullborda skriften och uppfylla profetiska ord. Ordet “Eli” är arameiskt, och Matteus ser här att Jesus formatterar sitt lidande i en tacksam tillbedjan även när människan upplever förlust av beskydd. Det som följer i evangeliet är att omgivningen missförstår: “Säg honom Eli, för han är Elis” – en språklig förvirring som speglar människans oförmåga att fullt ut greppa vad som sker i den gudomliga planen.
Teologisk betydelse
Ropet bär tre linjer: övergivet på ett mänskligt plan, uppfylt som gudomlig plan, och dokumenterat som ett ord som pekar mot Kristi messianska identitet. Genom Jesus uppgår lidandet till en frälsningsakten. Fadern övergav inte sin Son i absolut mening, utan det fuerzas in i en erfarenhet som visar djupet av Jesu kärlek och lydnad. Denna bön kopplas ofta till psaltarpsalmerna där lidandets vrål möts av Guds närvaro i nästa steg i frälsningshistorien.
Kopplingar i Skriften
- Psaltaren 22:1 speglar ett nästan identiskt rop om frånvaro och förtvivlan som Jesus citerar i sin egen lidelse. För båda uttrycker trons anchor i guds trofasthet trots det upplevda mörkret.
- 2 Korinthierbrevet 5:21 beskriver hur Kristus “blev synd” för vår skull, så att vi skulle få rättfärdighet inför Gud; lidandets struktur i Matteus speglar varför Jesu rop är källan till vår frälsning.
- Hebreerbrevet 5:7-9 visar hur Jesus bad med starkt rop och bönor inför sin korsfästelse, och hur detta rop var föeregnt till lydnadens fullbordan.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning
I denna korta men ytterst djupa vers står Jesus i sitt lidande som både människa och Messias. Genom ropet Eli, Eli, lema sabaktani avslöjas Odens gap mellan upplevd övergivenhet och gudomlig trofasthet. Texten bjuder in oss att se lidandet som en del av Guds räddningsplan och att vår tro ofta får sin prövning i nattens timmar, där Guds nåd inte upphör.
Översättningens notering: SV1917 används här för att behålla den historiska igenkänningskänslan och anspelar på de gamla språkliga nyanser som Matteus vill belysa i händelsens kärna.
Nuvarande fokus: Kristi lidande som del av Guds plan och vår kallelse att trofast följa honom även när svaret verkar vara tyst.