Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 22:1 Psaltaren 22:2 Psaltaren 22:3 Psaltaren 22:4 Psaltaren 22:5 Psaltaren 22:6 Psaltaren 22:7 Psaltaren 22:8 Psaltaren 22:9 Psaltaren 22:10 Psaltaren 22:11 Psaltaren 22:12 Psaltaren 22:13 Psaltaren 22:14 Psaltaren 22:15 Psaltaren 22:16 Psaltaren 22:17 Psaltaren 22:18 Psaltaren 22:19 Psaltaren 22:20 Psaltaren 22:21 Psaltaren 22:22 Psaltaren 22:23 Psaltaren 22:24 Psaltaren 22:25 Psaltaren 22:26 Psaltaren 22:27 Psaltaren 22:28 Psaltaren 22:29 Psaltaren 22:30 Psaltaren 22:31
Huvudpoängen: Tillbedjan som prissägelse av Guds trofasthet
I psalmen 22:24 uppmanas till en frimodig och innerlig tillbedjan av Herren, som lyder ur en erfarenhet av hans trofasthet även när plåga och vandra i dödsskuggans dal har varit närvarande. Den som har blivit frälst och förstår Guds omsorg, prisar honom och uppmanar andra att göra detsamma. Det är en sång som både bekänner Guds rättfärdighet och förbinder trohet till hans namns ära.
Litterär kontext
Versen ligger i ett psalm som rör sig mellan lidande och upprättelse. Den som skriker till Gud i nöd erkänner att Guds ogillande mot synd inte innebär frånvaro av omtanke, utan snarare att Guds trofasthet och kärlek är större än lidandet. Psalmens ende del återvänder till tillbedjan och vittnesbörd om Herrens värdighet. I svenska sv 1917-texten fastslås att de som hört Guds ord och upplevt hans hjälp, ska visa honom ära: "I som frukten Herren, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn."
Tematiska nyckelpunkter
Teologisk betydelse
Textens centrala teologi är att rättfärdig gudstjänst privilegeras genom en gemensam erkännande av Herren som källa till liv och upprättelse. Tillbedjan är inte bara privat fromhet utan även en offentligt vittnesbörd om Guds storhet inför ett folk. Denna psalm kopplar lidande till ett hopp om Guds ingripande och värdighet, vilket finner uppfyllelse i Guds vidare historiska och messianska utfyllnad.
Kopplingar i Skriften
Tre närliggande teman som speglar denna vers:
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Psalmens sista uppmaning sammanfogar erkännande av Guds trofasthet med offentligt lov och vördnad inför hans namn. Genom att prisa Herren, åberopa hans värdighet och beakta hans inverkan över Jesu folk, finner troende i SV1917 en modell för hur lidande leder till en starkare tro och ett djupare vittnesbörd.
Annan kommentar ( sam linked quotes )
Kommentarsöversättningarnas insikter: Matthew Henry betonar att tillbedjan i prövning blir en praktisk bekännelse av Guds rättfärdighet; Albert Barnes framhäver att uppmaningen till att ära Herren är en kollektiv åtgärd inom Israels folk; Adam Clarke lyfter fram att psalmen uppmanar bekännelse som följs av tacksamhet och överlåtelse till Guds vilja. De exacta citaten från Henry, Barnes och Clarke som används i denna sammanfattning traditionellt uttrycker samma grundidéer: lof och vördnad som svar på Guds trofasthet."