Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 22:1 Psaltaren 22:2 Psaltaren 22:3 Psaltaren 22:4 Psaltaren 22:5 Psaltaren 22:6 Psaltaren 22:7 Psaltaren 22:8 Psaltaren 22:9 Psaltaren 22:10 Psaltaren 22:11 Psaltaren 22:12 Psaltaren 22:13 Psaltaren 22:14 Psaltaren 22:15 Psaltaren 22:16 Psaltaren 22:17 Psaltaren 22:18 Psaltaren 22:19 Psaltaren 22:20 Psaltaren 22:21 Psaltaren 22:22 Psaltaren 22:23 Psaltaren 22:24 Psaltaren 22:25 Psaltaren 22:26 Psaltaren 22:27 Psaltaren 22:28 Psaltaren 22:29 Psaltaren 22:30 Psaltaren 22:31
Översikt och sammanhang
Psalm 22 öppnas med en vädjan från den lidande. Denna psalm visar en växel mellan djup ångest och stark tillit till Gud. I vers 18 möter vi ett ögonblick av ironisk triumf från fiendernas sida, medan den lidande talaren förblir fast i sin övertygelse om Guds närvaro och rättfärdighet. SV1917-översättningen för texten överbryggar den smärtsamma närvaron av förakt med ett hopp om rättfärdighet som kommer från Gud. Versen ligger i en större strävan att ropar tro och hopp trots yttre förakt och inre lidande.
Versen i sitt sammanhang
Psalm 22 är djupt messiansk i sin klagan och förkunnelse. I början finner vi en bekännelse av övergivenhet, men steg för steg förvandlas lidandet till en offentlig vittnesbörd om Guds rättfärdighet. I vers 18 beskriver psalmförfattaren hur fienderna delar upp hans klädesplagg och hur de blickar ut sinnesupplevelsen – men texten pekar också fram mot Guds ingripande och slutgiltiga vändning mot lovsång och förnyad tro.
Huvudlärdom
Den centrala lärdomen i denna vers är att trots utåtriktat förakt och kroppslig åtdräkt (likt att de delar upp klädesplagg), behåller den troende sin tillit till Gud. Gud ger inte alltid omedelbara yttre befrielser, men han ser till att rättfärdigheten och tålamodet blir ett vittnesbörd inför världen. Det är en påminnelse om att lidande inte avslutar människans värde inför Gud utan kan bli en del av en djupare kallelse till förtröstan och trofast trofasthet.
Relaterade bibeltexter
- Psaltaren 22:1–2 och 22:19–24 belyser övergången från ångest till tillit och Guds ingripande. Dessa avsnitt visar hur lidandets öron öppnas för att höra Guds sanna röst och hur menigheten vittnar om Guds rättfärdighet.
- Matteus 27:35 och Johannes 19:24 visar hur uppfyllelsen av profetiorna om lidande och förakt uppenbaras i Kristi kors. De belyser hur lidandet kunde vara ett verktyg för Guds räddningsplan och hur vittnesbörden om rättfärdighet manifesteras offentligt.
- Romarbrevet 8:18–37 betonar att vårt lidande och våra prövningar inte hindrar Guds kärlek utan verkar tillsammans till vårt bästa och till hans ära.
Praktisk tillämpning
Kommentarer från framstående traditioner
Matthew Henry framhåller att lidandet ofta blir en plattform för Guds härlighet att visas genom trofasthet under prövningar. Albert Barnes betonar att uppdelningen av klädesplaggen i versen speglar hur fienderna ser människans skörhet, medan Guds närvaro alltid är större än den mänskliga förödmjukelsen. Adam Clarke framhäver att denna vers inte nödvändigtvis släpper den lidande utan visar hur ögonblick av förakt kan vändas till en offentlig vittnesbörd.
Sammanfattning
I Psalm 22:18 vandrar vi mellan smärta och hopp: fienderna ser på den lidande med lust och delning av hans kläder, men psalmisten vet att Gud ser och att rättfärdigheten till slut kommer att yttra sig. Lärdomen är att lidande inte förminskar människans värde inför Gud utan kan bli en kanal för hans närvaro och ett kraftfullt vittnesbörd till världen.
Exakta citat från äldre kommentatorer (om tillgängligt)
Adam Clarke och Matthew Henry nämner ofta att lidandets prövningar pekar mot en större frälsningsplan där Guds rättfärdighet manifesteras i slutändan.