Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 139:1 Psaltaren 139:2 Psaltaren 139:3 Psaltaren 139:4 Psaltaren 139:5 Psaltaren 139:6 Psaltaren 139:7 Psaltaren 139:8 Psaltaren 139:9 Psaltaren 139:10 Psaltaren 139:11 Psaltaren 139:12 Psaltaren 139:13 Psaltaren 139:14 Psaltaren 139:15 Psaltaren 139:16 Psaltaren 139:17 Psaltaren 139:18 Psaltaren 139:19 Psaltaren 139:20 Psaltaren 139:21 Psaltaren 139:22 Psaltaren 139:23 Psaltaren 139:24
Psaltaren 139:21 (SV1917) – Kontext och förståelse
I denna psalm undervisar David om Guds allvetande och närvaro. Han bekänner att Gud avskyr det ondas och att människolivets varelse är helt insynlig för Gud. I vers 21 vänds blicken mot de som ofta förföljer eller står emot Gud och hans anhängare. Denna fråga om rättfärdig vrede och barmhärtighet står i skärningspunkten mellan tro och rättvisa: Hur skall den troende känna, tänka och handla inför dem som hatar Gud?
Central innebörd
Versen uttrycker en stark impuls i Davids hjärta: även när man möter dem som hatar Gud, bör troende ha en avsky för deras hat och ett vändbart medlidande gentemot dem som står emot Guds vilja. Det är inte ett uppmanande till att älska synden hos fienderna, utan en vädjan om rättfärdig avståndstagande från ondska samtidigt som man kan känna ledsenhet för människornas förfall. Det hedrar Guds helighet när Guds folk vill försvara honom utan att själva förlora kärlek till människorna som gått vilse.
Tre centrala teman
Kopplingar till andra bibelställen
- Rom 12:14–21 betonar att vi ska älska våra fiender och göra gott mot dem som själva gör ont mot oss, vilket hjälper till att tolka Davids ansats som en hängiven hämndfrihet i tro och överlåtelse till Gud. Förklaring: även om man avskyr synden och ondska, uppmanas troende att överlämna domslutet till Gud.
- Jesajas ord om att vägra att hata andra och istället söka Guds rättfärdighet överförs i detta sammanhang som en vägledning om hur troende kan behålla renhet i hjärtat när dessa motsättningar uppstår.
- Psalm 97:10 uppmanar att hatar vad som är ont och hålla sig vid det som är gott inför Gud; en parallel där helighet och kärlek samexisterar under Guds herravälde.
Praktisk tillämpning
Behåll en vaksam kärleksfull integritet: avvisa det onda, men behåll en barmhärtig syn på människan som är fångad i synd. Låt din upprättelse komma från Gud snarare än from avsikter, och sök sätt att bidra till omvändelse och fred där strid råder. Detta innebär att vi står fast i Guds sanning utan att förlora vår mänskliga omsorg.
Kort sammanfattning
Vers 21 berättar att Gudsskräcken i Davids sinne växer fram när han ser villfarelse, men samtidigt bevarar han en sorg över dem som står emot Gud. Det är en bön om Guds helighet och människans räddning samtidigt som man avstår från hämndens frestelse.
Källor och tolkningar i äldre kommentarlitteratur
Matthew Henry och Adam Clarke framhäver i sina respektive verk behovet av att hålla sig fri från hat mot dem som gör uppror, medan man samtidigt erkänner Guds rättvisa. De påpekar att den troende är kallad till trohet och barmhärtighet, inte cynism eller vendetta. (Följande citat används endast som inblick i tidig kristen tolkning; exakta ord återges endast i anteckningen nedan.)
Notering om citat: Eventuella exakta korta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke här återges endast i sin närvaro och sammanhang som erkända offentliga kommentarer.
Cross-references avslutning
Relationer till Rom 12:14–21, Jesaja 1:17 och Psalm 97:10 stärks som ramar för hur troende ska navigera mellan rättfärdighet och barmhärtighet när de möter fiender eller föregjorde motarbetare.