Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 139:1 Psaltaren 139:2 Psaltaren 139:3 Psaltaren 139:4 Psaltaren 139:5 Psaltaren 139:6 Psaltaren 139:7 Psaltaren 139:8 Psaltaren 139:9 Psaltaren 139:10 Psaltaren 139:11 Psaltaren 139:12 Psaltaren 139:13 Psaltaren 139:14 Psaltaren 139:15 Psaltaren 139:16 Psaltaren 139:17 Psaltaren 139:18 Psaltaren 139:19 Psaltaren 139:20 Psaltaren 139:21 Psaltaren 139:22 Psaltaren 139:23 Psaltaren 139:24
Psaltaren 139:11 (SV1917) – "Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»"
Direkt betydelse: Texten uttrycker en mänsklig önskan att undgå Guds allseende närvaro. Författaren och sångtextens vi ställer sig inför tanken att möjligtvis mörker eller natt skulle kunna dölja vår dolda natur inför Gud; trots det vet man att Guds ögon omfattar allt.
Kontext och bakomliggande tanke
Salomos och Liknelsens psalmhopps av Psalmisten är centrerad kring Guds allseende närvaro och kunskap. Här används en poetisk bild: mörkret och ljuset står i kontrast, men verseffekten visar att inga yttre omständigheter – varken mörker eller ljus – kan göra en människa osedd för Gud. I den hebreiska texten uttrycks idén med en ordlek där mörker och ljus inte helt kan separera från Gud, eftersom Han ser allt även när människan försöker gömma sig.
Tolkningsanmärkningar
Temat pekar mot Guds oändliga närvaro och vetskap. Om vi försöker gömma oss, avslöjar psalmisten att vår hemlighet ändå är känd av Gud. Denna insikt ger både ödmjukhet och trygghet: Gud känner mig i mitt innersta, och det är förenat med hans omsorg snarare än att skrämma. Denna balans mellan uppenbarelse och trygghet återkommer i flera delar av psalmen och i andra Skriftställen där Gud ser människans innersta intentioner.
Cross-references och korta förklaringar
Praktisk tillämpning
Texten uppmuntrar till uppriktighet inför Gud: oavsett vilka omständigheter vi möter – ljus eller mörker – är Gud närvarande. Denna vetskap kan ge trygghet i ångest och disciplin i hemliga tankar, eftersom vår hemliga landskap ligger öppet för honom. Ett enkelt råd: håll fast vid ärlig bön och självreflektion, även när du känner dig osäker eller till och med dold i livet.
Ursprunglig ton och historisk smak
Kommentarerna hos Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, i förening med den svenska översättningen SV1917, pekar sammanfogat mot en gemensam bild av Guds allseende och vår personliga relation till honom. Deras tidigare fraser i frågan kommer att refereras endast i sammanfattningens anda, där nyanserna harmonierar med textens centrala budskap utan att inlägga externa tolkningar.
Sammanfattning: Ingen skugga av mörkret kan gömma oss från Guds öga; han känner oss in i minsta detalj och bjuder in till uppriktighet och tillit i hans närvaro.